Bergakungen lördag kl. 10 - Niño
Även om filmerna vi sett tidgare på festivalen utspelats sig på andra platser än i Europa är det europeiska filmer vi sett. Det var inte planerat, det "bara blev så". Men att det var så blev ganska tydlig i jämförelse med den fillipinska Niño. Större delen av handlingen kretsar kring ett familjehus, ett en gång ståndsmässigt hus som familjen nu har svårt att ha råd med. Husägaren Gaspar är gammal och sjuk, han tas om hand av sin syster, den tidigare operasångerskan Celia med familj. Så en dag kommer hennes son på besök och med sig har han sitt barn, som blir filmens Niño. När Gaspar drabbas av en hjärtattack kommer hans sedan länge utflugna dotter från Amerika i sällskap med sin tonårsson. Plötsligt blir det aktuellt med försäljning av huset, till Celias stora förfäran. Många hemligheter, som redan antytts, kommer upp till ytan. Filmen är teatralt spelad, på ett annat sätt en t ex de europeiska filmerna. Nära är de känslomässiga utbrotten och likaså de sexuella anspelningarna. Även om vägen dit är intressant så är filmens slut den stora behållningen. De stora operastjärnorna har samlats för att sjunga liv i den medvetslöse Gaspar - det är dags för de sista ariorna.
*
Det har varit intensiva dagar med mycket skratt och stora känslor. Vid sidan av filmen promenad i Haga och fika på mysiga kaféer, tittande i bokhandlar och antikvariat och lite bokhandlande. Förutom att se film har vi pratat film, på ett lite mer intensivt sätt än efter ett biobesök i hemstaden. Det har känts mycket fint. Ett oväntat tema i flera av filmerna vi sett var självmord, det genomförda eller det önskade - lika allvarligt, ledsamt och starkt skildrat oavsett om det är i komedins eller i tragedins form. Om det kan man inte skämta, även om djupaste sorg ibland går hand i hand med jublande lycka.
Det har varit fantastiskt få se så mycket bra film och att få göra det som en del i en koncentrerad och fokuserad publik. Ja, jag kommer gärna tillbaka nästa år. Nu vänder jag blicken mot det förbisvischande vinterlandskapet.
Åh...vilket härligt liv du har!! Låter så mysigt att åka på filmfestival och hänga med maken på lite jobb samtidigt som du har tid att plugga! Som ett helt upplägg för en feelgoodroman :-) Ett par från vår filmförening var också där. Ska träffa dem i helgen och höra om festivalen. Ska bli kul! Kram på er båda! /Dora
SvaraRaderaDet var en givande helg- och jag kan inte tänka mig något mera inspirerande än filmfestivalen i Göteborg! (Haga är mysigt det också, förstås... fina antikvariat fanns där en gång- det kanske finns ett par kvar?)
SvaraRaderaJamen visst är det befriande och uppfriskande att se film tillsammans med andra lika hängivna filmälskare. Det är en av de många & trevliga fördelarna med att gå på filmfestivaler:) Det ger alltid en liten kick att blanda sig med "intressefränder"!
SvaraRadera