”Vår, vår! Som en galen trollkarl som slänger upp sidendukar och färggranna trasor ur sin väska frambragte jorden gul och vit krokus och därefter rävdruva, forsythia blommande på bar kvist, svärdsliljeblad, äppelblom i skärt och vitt och grönt, tung syren och påsklilja. Morfar stod på gården och applåderade. Det kom en vind och blåste en skur av små virriga spermatozoliknande gröna knoppar från lönnarna. De fastnade i hans glesa grå hår. Han skakade förtjust på huvudet i en känsla av att ha blivit bekransad. Glättiga sprittningar bemäktigade sig honom och han sträckte ut benet till en gammalmansjigg, tappade balansen och slant på klacken så att han blev sittande på marken. På så sätt spräckte han bäckenet och gick in i en period av avtagande hälsa som han aldrig skulle repa sig efter. Men våren var glädjefylld, och till och med i smärtan hade han ett leende på läpparna.”
ur Ragtime av E L Doctorow
Vilket vackert citat! :)
SvaraRadera