Festivaldagar i Göteborg 1

Göteborg tog emot oss med strålande sol och en isande vinterkyla vilken gjorde biosalongernas värme välkommen. I skrivande sturnd sitter jag på en uppkopplad buss på väg till Oslo, fylld av ett knippe fina filmminnen.

Draken torsdag kl. 15 – Superclásico

Eftersom jag är väldigt svag för dansk film (tänk Festen, Mifune och Italienska för nybörjare) så är det fint att upptäcka att filmfestivalen har just ett danskt tema. Vi inleder med att se en av dessa filmer, vald eftersom filmhjältarna Paprika Sten och Anders W Berthelsen är med. Det här är en film som jag hoppas når ut på de svenska biograferna - det är en oromantisk komedi som berättas i ett halsbrytande tempo, där argentinsk uppskruvad mentalitet möter den danska. Christian (Berthelsen) är olycklig efter att frun lämnat honom och den krisande tonårssonen för ett välbetalt jobb som fotbollsmanager i Buenos Aires, nu vill hon dessutom skiljas för att, som det ska visa sig, gifta sig med en nakenälskande fotbollsstjärna. Christian reser sig ur rödvinsdimman och tar med sig sonen på en resa med syfte att få Anna/frun/mamman att ändra sig och flytta tillbaka, hem till Köpenhamn. Det är tur att detta är en dansk och inte en amerikansk film, för ingenting går att förutsäga. Vi får så många minnesvärda scener serverade, här finns så mycket skön humor som lockar till stora skratt, små skratt eller leenden. Mellan varven våndas vi med huvudpersonerna, vi tar del av den trasiga kärleken, den heta passionen, de överraskande påhoppen i badkaret, tonårstrånande och inte minst den största kärleken av dem alla – den till fotbollen. Filmen leker med schablonbilder och låter det mest latinamerikanska möta det nordiska. Den gör det dansk film är så bra på – utgår från ett seriöst tema och seriös komedi av det, med skådespeleri av högsta klass. Detta är alltså filmberättande på hög nivå och jag hoppas att filmteamet, med regissören Ole Christian Madsen, inte bränt allt krut nu utan har fler historier på lager.

Efter att ha tagit del av Christians slurpande av rött vin var vi knappast ensamma om att idka rödvinsintag vid Järntorget igår. När maken pratar i jobbtelefonen passar jag på att plugga lite. Och vad passar bättre än att läsa lite i Moliéres Tartuffe när baren vi sitter på är Folkteaterns?

Draken torsdag kl. 20.00 – Trishna

Michael Winterbottom är årets mottagare av Honorary Dragon Award, så det är inte konstigt att han är en av festivalens gäster. Däremot blir jag glatt överraskad när han kliver upp på scenen inför kvällens visning av hans nya film. Han berättar om hur han flyttat handlingen i Thomas Hardys 1800-tals roman Tess av d’Urberville till nutida Indien – och att dessa båda skilda platser och tider har mycket gemensamt. I filmen följer vi Trishna, en ung kvinna på landsbygden, till hotellet som hennes välgörare, Jay, driver och vidare till staden. Mötet mellan Trishna och Jay är starten på en relation över klassgränser, där västerländska värderingar stöts mot de indiska. Men det är också starten på en varm kärlekshistoria – och en historia om exploatering och slaveri. De båda unga är fast i roller som samhället skapat åt dem, där en är förövare och utnyttjare, den andra det underdåniga villebrådet. Åt Trishna önskar jag många gånger ordet NEJ - säg NEJ!

Trishna är en film som väcker starka känslor, som gör mig arg upprörd och sorgsen. Det är en indisk film långt från Bollywood, samtidigt som precis där. Dansen finns där men inte som en del i berättandet utan som en fond till det hemska drama som utspelar sig mellan filmens båda huvudpersoner.


Så var det snart fredag då tre fina filmer till väntade.