Igår fick en liten trave blandad litteratur följa med hem från biblioteket, med tanken att fortsätta min läsmaraton. Men den text jag till slut landade i stod i den egna bokhyllan, eller snarare i makens del av den. Céline Curiols
Utrop har stått och väntat ett bra tag nu. Så nog är det på tiden att jag läser.
Vad möter mig? En suggestiv text, om en ung kvinna - en "hon" - som har svårt passa in i sitt eget liv. Oväntade ord kommer ur hennes mun och försätter henne i svåra situationer. Så långt just nu. Det är en fransk roman, från Sekwa, av en fransk författare. Ibland blir det extra tydligt:
"På eftermiddagen dagen därpå stannar hon till i en pappershandel på väg hem från stationen. Hon väljer ut ett grått presentpapper med kulörta ränder. Papperet är slätt och glansigt. Expediten rullar ihop det och sätter ett gummiband runt det. När hon går ut från affären blir hon osäker på hur hon ska hålla rullen. Hon föreställer sig att det är ett svärd eller en käpp eller en trollstav. Till slut tar hon den under armen. För självklart är den en baguette hon bär."
Läs vad
Jessica/Ord och inga visor respektive
JennyB/Kulturdelen skrev efter att ha läst
Utrop!
Jag tyckte att Utrop var en riktigt bra bok, om än sorgsen. Huvudpersonen var så udda, men man fick höra hennes tankar och leva med henne så att man nästan förstod varför hon gjorde vad hon gjorde. Bra citat, det fångar hennes tankegångar.
SvaraRaderaUtrop skaver i själen, tror det är den som spökat i mina drömmar de senaste två nätterna. Ändå vill jag väldigt gärna läsa..
SvaraRaderaJag har oxå läst denna:) Tyckte den absolut var läsvärd, men var inte helt såld...Kommer ihåg att jag störde mig på ngt sätt på denna rätt märkliga flicka (brukar ju annars i allra högsta grad uppskatta dessa lite udda personer, men i hennes fall tyckte jag mest ngt skavde & irriterade). Då var jag betydligt mer positiv till en annan fransyska i det mindre, formatet (mindre till volym- absolut ej till ämne...); Delphine de Vigans Underjordiska timmar. Hon hade ett sparsmakat, men väldigt inträngande sätt att skriva, och jag blev rätt gripen av denna lilla roman helt i moll. Hon gav mersmak, och hennes No och jag ligger & väntar på läsning:)
SvaraRaderajenny - än har jag en bit kvar av Utrop, det är ingen bok jag läser snabbt, så vi får se vad slutomdömet blir.. Underjordiska timmar höll jag i min hand häromdagen, på biblioteket. Jag har gjort tvärtemot dig - läst No och jag som jag gillade. Även den om ett par lite udda figurer/flicka o kvinna i Paris.
SvaraRaderaNär det skaver då tycker jag oftast att det är bra. Jag tyckte mycket om Utrop, trots att jag hakade upp mig ibland i berättelsen. Läste den när den kom ut och det är en bok som återkommer i mina tankar. T.ex situationen på festen vid matbordet hos mannen och det underliga besöket där hon blev inlåst. Funderar över om jag inte riktigt förstod..
SvaraRaderaEwa, håller med dig - det är bra när det skaver. När en text lyckas tränga in så djupt. Är imponerad av Curiols förmåga att hela tiden hålla kvinnan i berättelsens perspektiv. Där finns inget tillrättaläggande, ingen utifrån tolkning av vad som egentligen hände. Det tror jag ger den där känslan av osäkerhet. Just scenen i den låsta lägenheten läste jag igår. Om hon nu var inlåst, för mannen verkade ju ha funnits där hela tiden. Återigen, kvinnans upplevelse i centrum. Så bra gjort!
SvaraRaderaDet blir lite kommentarsmaraton här för mig. Jag tyckte om Utrop, minns att jag sträckläste den en söndagseftermiddag. Och jag som gillar sorgsna och vemodiga böcker, blev extra förtjust. Det känns som en sådan där bok som man ska vara glad att man fick läsa, att den inte gled en förbi i floden av böcker som ges ut. Så kände åtminstone jag, typ: åh, vilken tur att jag inte missade denna bok! Jag bloggade såhär om den i min "gamla" blogg: http://stellasbokblogg.blogg.se/2010/april/utrop-av-celine-curiol.html
SvaraRaderaSamma känsla gav "no och jag" (också en sekwa-bok), ett litet tips bara. Även om den inte var lika bra som utrop. Den bloggade jag såhär om: http://stellasbokblogg.blogg.se/2010/september/no-och-jag-av-delphine-de-vigan.html
Jessica - din maraton är välkommen :)
SvaraRaderaNo och jag gillade jag också mycket, lite liknande stämning i den som i den här. Har hittills gillat bäst de mörkare skildringar som Sekwa givit ut. Har de Vigans Underjordiska timmar hemma nu, den som jenny skriver om här ovanför. Har du läst den?
Jag ska också ge mig in i den franska litteraturens värld, ska ta mig an Reaktorn annars tycker jag om Utrop. Den var oförutsägbar och lite sorgsen.
SvaraRaderaäven jag dras till det vemodiga, det svåra, det sorgliga - men bara i fiktionens värld
SvaraRaderatänker på huvudpersonen varje gång jag befinner mig på en fransk tågstation
http://lasdagboken.blogdns.com/2008/index.php?entry=entry080701-095604
Hermia - jag gillar också mest de mörkare böckerna som sekwa ger ut (förutom reaktorn, för den gillade jag inte). Just nu läser jag "huset du älskade" och trots paris + 1800-tal så blir jag inte riktigt såld. Har faktiskt inte läst "Underjordiska timmar", men nu ska jag skriva upp den på min läslista. :)
SvaraRadera