"Man ska aldrig underskatta böckers makt"

Året är 2000 och i USA står inför ett val, där Bush II är en av de som slåss om makten. Det förestående valet är ett återkommande samtalsämne i Paul Austers Dårskaper i Brooklyn (2005). Men hans roman är inget politiskt drama utan ett drama om några människor som kommer att bli väldigt betydelsefulla för varandra. Auster utmanar tanken, läsarens och huvudpersonernas, genom att bjuda på överraskande händelser och möten. I Den röda anteckningsboken visade Auster att livet ofta överträffar dikten, vilket nog både du och jag upptäckt i våra egna liv. Men ändå kan jag ibland tycka att författaren i den här romanen tenderar att bli väl überdramatisk i sin diktning. Fast trots det så gillar jag Auster när han fabulerar på det här sättet, i just den här miljön med intellektuella resonemang, äventyr, antikvariatsbesök och människor av alla de slag.

Romanens berättarröst tillhör en äldre man, detta är hans livsverk som skapas när han blivit förklarad frisk efter en svår sjukdom. Hans eget liv och de människor han oväntat kommer att leva nära utgör stoffet. Litteraturen har spelat en stor roll i berättarens liv och romanen väcker verkligen min läslust. Medan jag läser tänker jag med stor hunger på de litterära utflykter som ligger framför mig, på alla olästa klassiker, på alla nya verk. Den kärlek till litteratur som lyser genom hela Dårskaper i Brooklyn ger ny energi till min egen, den öppnar ögonen för alla texter som väntar på mig.