Min vagabond och jag

Imorgon åker min älskade make till Indien på arbetsresa. Medan han läser Culture Shock! India läser jag i Eva-Stina Byggmästars Vagga liten vagabond. Faktiskt tror jag poesin kan ge minst lika mycket vägledning som guideboken till det stora, divergerade, landet.

"Kappsäck full med dadlar, pistachnötter
och solhattar, men ta med paraplyer också
för att med dem kunna göra de där allra
ljummaste skuggorna, och flororna behövs
för igenkänningens lusftfyllda kvällar och
stora bleckmuggar behövs för små, men
underbara tedrickningsceremonier på de
helt och hållet gyllene sanddynerna! men
kom också ihåg myntabuketterna - ja, och
de eldröda yllemattorna med de vackraste
rosenmönstren man kan tänka sig -

så glöm inte att alla kamelväskorna ska
vara rikligt bräddfulla med solmogna
mullbär och fikon!"


Så där, nu känner jag mig redo att hjälpa till med packningen!

Och så fyller Hermia Says fyra år idag. Ett så ihållande intresse kunde jag nog inte föreställa mig att detta skrivande skulle bli. Och vad snabbt tiden går.