Tallyho, tallyho, vilket nöje!

Je vous assure
min kärlek är så pure
att jag kan mycket väl ibland
ha kärleksäventyr.

Den ser ganska oansenlig ut, den gamla utgallrade biblioteksboken. Men insidan är desto finare.

Det är en samling med dikter och bilder av modernisten Harriet Löwenhjelm (1887-1918) som fått en renässans nu med Boel Hackmans biografi Att skjuta en dront. I min bok, som jag läst alldeles för lite i, finns den där som väl alla flickor (och pojkar) kan åtminstone början av Tag mig - Håll mig. - Smek mig sakta. Det är djupsinnigt underfundiga texter och även texter som vittnar om att leva på gränsen till döden. Alldeles för ung tog tuberkulosen hennes liv. Ikväll varvar jag nyhetsbevakningen från Japan med inslag om författaren i P1, i realtid och på nätet. Just precis nu. Lyssna, lyssna. Och läs om henne hos det nybildade sällskapet.

I Himmelen, i Himmelen
på första radens fond,
där sitta döda förstar
och se på tout le monde.


De blicka ned på scenen
i djup olympisk frid.
Det var allt mer gemytligt
i deras egen tid.