Poesi poeså

Efter en lyckad poesiuppläsning på mitt bibliotek får jag en lustig, ruskig bok i min hand av min nördiga kollega. En bok som i sin charmiga groteskhet får mig att fnissa. Denna världspoesidag blir det inget arabiskt, asiatiskt eller afrikanskt hos Hermia - istället träffar vi Robotpojken, en av figurerna i Tim Burtons (han med filmerna) illustrerade diktsamling Voodooflickan. Just Voodooflickan har förresten en baskerklädd zombie från Paris. Poesi... som för tanken till "alla barnen"-historierna. Denna är egentligen alldeles för snäll:

Robotpojken

Herr och fru Smith tyckte bra om varann
de var glada, normala, och hustru och man.

En dag kom ett brev med ett glädjande svar
fru Smith ska bli mor så herr Smith blir ju far!

Men tomtebolyckan blev det inte som de ville
istället för en bäbi kom en robotkille.

Han var inte varm och mjuk, utan alldeles kall
och hela hans lekamen var gjord av metall.

Han var täckt av små antenner i överflöd

och låg mest där och glodde som vore han död.

Den enda gång han verkade bli riktigt glad

var när han blev kopplad till ett eluttag.

Herr Smith skrek åt doktorn: "Vad fan, är du dum?
vem vill ha ett barn av aluminium?"

"Bli inte förskräckt nu", sa doktorn så blitt
"men barnet - er robot - är nog inte ditt.

Med risk för att jag nu blir på tok för privat
så tror jag faktiskt fadern är köksapparat."

Så äktenskapets fogar har börjat att knaka
hon hatar sin man och han hatar sin maka.

Han förlät henne aldrig för det som hade hänt:
hennes lilla äventyr med en köksassistent.

I Robotpojkens hjärta gnagde därför en sorg
och han misstogs ganska ofta för en papperskorg.



Fler som firar:
Ingrid 
Lyran
Butter