söndag 20 februari 2011

Småputtrigt i Paris

Det finns flera hemligheter i Paris än de i romanen jag skrev om igår, även berättarjaget Myriam i Agnès Desarthes Ät mig har sina dolda sidor. Att hon lämnat sin familj blir tidigt klart för läsaren, dock inte varför. Istället för att bosätta sig på Ikea som Sylvia, i Sara Kadefors Borta bäst, gör tar Myriam arbete på cirkus. Men när berättelsen inleds står hon i begrepp att öppna restaurangen som får namnet Chez Moi. Till sin hjälp får hon Ben, en ängel i mänsklig skepnad som arbetar gratis som världens bästa servitör.
Den här parisiska feel good och livsfilosofiska romanen placerar sig bredvid Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam och Muriel Barberys Igelkottens elegans. Alla tre har jag läst med ett visst motstånd. De går inte att inte tycka om men jag har svårt för just den här franska småputtriga genren. Det är lite för koketterande för min smak, det svåra görs lite för enkelt. Fast jag förstår att romanerna kan värma frusna vinterhjärtan med skildringarna om vänskap och kärlek och om vägen tillbaka. Mig värmer de en stund, men sedan vill jag ha något starkare.

Omslaget är ett foto som för tanken till en målning av Edward Hopper

11 kommentarer:

  1. Det känns som om jag MÅSTE läsa. Obotlig frankofil, älskar Paris, avgudar oreserverat och intill besatthetens gräns fransk litteratur och film och njuter hämningslöst av de småputtriga feelgood-romanerna à la Barbery och Gavalda ...

    SvaraRadera
  2. Även anti-rekommendationer fungerar visst :)

    SvaraRadera
  3. Parisisk feelgood är verkligen lockande för mig - kanske blir det en härlig sommarbok för min del. Har redan börjat samla på mig en önskelista inför semesten. Tala om att leva i nuet? Not.

    SvaraRadera
  4. Okej, det dar later oerhort tilltalande, maste jag saga! "Parisisk feelgood" later sa lockande, jag alskar ju Frankrike! Mums!

    SvaraRadera
  5. Gavaldas böcker kan jag inte läsa, omöjligt.

    Men "Igelkottens elegans" tycker jag om och uppfattar inte alls den som en feel-good-roman utan som en idéroman.
    Jag hämtar min recension av den. vänta litet .....

    SvaraRadera
  6. Anonym - ok kanske inte helt feel good (det kanske är lite okänsligt sagt m tanke på handlingen..) men ändå; småputtrigt.

    SvaraRadera
  7. Muriel Barbery
    Igelkottens elegans Övers. från franska av Marianne Öjerskog (Renée) och Helén Enqvist (Paloma)
    Sekwa

    Inget i mitt läsarliv som skulle betyda så mycket som om Milan Kundera gav ut en ny roman som speglar tillvaron. En ny ”Varats olidliga lätthet”. En ny ”Odödligheten”. Ännu har det inte hänt. Ingen ny Kundera. Jag längtar.
    Men!
    Det lilla franskorienterade förlaget Sekwa har gett ut en bok i Kunderas filosofiska, humoristiska, osentimentala tradition. Handlingen i Igelkottens elegans är lättillgänglig som en må-bra-roman. Men egentligen är storyn mest en charmig och suveränt läsvärd täckmantel för att författaren Muriel Barbery, via två kvinnliga jag-berättare, ska få sprida sina spännande hugskott, tankar, läsefrukter och filosofiska finesser över en stimulerad läsekrets som blomblad över hela världen.
    Vad är det då som händer i det franska hyreshus där underklasskvinnan Renée är portvakt (Renées kapitel är översatta av Marianne Öjerskog) och överklassbarnet Paloma (Palomas kapitel är översatta av Helén Enqvist) fantiserar om att begå självmord när hon snart blir tonåring. Tja.
    Någon sviker, någon dricker thé, någon läser Anna Karenina, någon går till psykoanalytikern, någon beundrar ett stillben, någon tas in på ett ovärdigt ålderdomshem, någon tänker ta sitt liv, någon flyttar ut, någon flyttar in, någon lyssnar på Satie, någon lyssnar på Eminem, någon ser en B-film, någon läser manga, någon blir uppvaktad, någon njuter av en glimt av en kamelia.
    Ja, det var en del av händelserna. Tankarna i romanen så? Ja de är mina och dina – och tänkta av Marx, Freud, Husserl, Tolstoj ….
    Man skulle kunna säga att den 54-åriga portvakterskan är en Marx-människa och den 12-åriga Paloma en Freud-människa. Båda dessa kvinnor delar samma öde. De är i helt fel sammanhang.
    Renée tror att alla de där övre medelklassmänniskorna som bor ovanför henne i huset förväntar sig att en portvakt ska livnära sig andligt med tv-såpor, skvaller och skräpkultur. Men Renée älskar det sköna i litteratur, musik, konst, film. Skönhet finner hon i alla kulturer – inte minst i finkulturen. Hon njuter av en välgjord James Bondfilm, men också av en intressant japansk independentfilm.
    Paloma lever i en familj där hon är den udda. Hennes mamma, som är en ständig gäst hos psykoanalytikern, är en lika stor främling som Palomas pappa och hennes äldre syster.
    Renée och Paloma är författarens tankemodeller. De är du och jag.
    Jag tror att många som läser Igelkottens elegans blir, liksom jag, sugna på att läsa litet filosofi. Och har jag inte ”Anna Karenina” i bokhyllan?

    Lena Kjersén Edman

    SvaraRadera
  8. Det var ju du Lena! Du skriver fint om Igelkotten! Men den gjorde ett ganska vagt intryck på mig.. Men Kundera! Åh, tänk en ny roman, tankedelning av honom!!

    SvaraRadera
  9. Hermia: "Igelkotten" som film. Riktigt bra!
    "ät mig": ja, småputtrig. Pratig. Mycket mat! Men ändå -"smärtpunkter" som berör. Slutar lite abrupt, tycker jag. Vill läsa mer om Ben tex. JanB

    SvaraRadera
  10. Småputtrigt!! Ja, det behövs väl också ibland. Så himlans puttrig och koketterande tyckte jag inte att den var heller. Den har ett visst djup och motstånd och vem som helst orkar nog inte igenom den. Men jämför man med Den tid som flytt...så blir väl allt lite för lätt och puttenuttigt :-) Hermia verkar ha fått smak på allt "tyngre" läsning. Jag förblir en feelgoodbibliotekarie jag :-) Kul ändå att din anti-rekommendation verkar gå hem. Blir det nåt litteraturläger i Edsbyn snart? Längtar!
    /Dora
    Så här tycker jag: http://dorasbokprat.blogspot.com/2011/01/at-mig.html

    SvaraRadera
  11. Nu har jag också läst, tyckte nog det var mer fransk feel-bad än feel-good, faktiskt. Men jag gillade.:)

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!