Den som undrar är Catherine i Michel Fabers lilla roman
A cappella. Hon befinner sig på ett slott i Belgien tillsammans med sin man och resten av den sångensamble de tillhör. Här ska de repetera in ett svårt och nyskrivet verk. Gruppen har hållit på ett tag, men en ung tysk kvinna är ny med sig har hon sin bebis.
Catherine mår inte bra, hon är deprimerad och vaknar varje natt av just de ångestladdade skrik, som ingen annan verkar höra. Trots att gruppen känt varandra länge är det som om de först nu får syn på varandras olika stämmor. Och det är snarare skildringen av gruppdynamiken än den av Catherines hörvillor som gör romanen intressant.
På få sidor tecknas grupporträttet och gestaltas personerna. Det blir några dramatiska dagar på slottet, som påverkar dem alla på olika sätt. Här finns inget franskt småputtrigt men istället ett slags subtil svart humor.
Tack Jenny (utan blogg) som kommenterade angående sin läsning av Fabers betydligt robustare
Sugar och ledde mig in på det här spåret. Jag började med 137 sidor Faber...
Härligt. Alltid kul att kunna inspirera:) Vi får se hur jag kommer att uppfatta Fabers Under skinnet, har hört från flera håll att den är riktigt obehaglig- men det gör mig nästan än mer nyfiken..;-) Och att han verkligen kan skriva fantastiskt bra, det gav Sugar ju storstilat bevis på.
SvaraRaderatack, den här ska jag läsa i väntan på stundande Sugar-BBC-serie-filmatisering. älskar första kapitlet!
SvaraRaderasjälv rekommenderar jag Fabers 199 steps med Whitby som tillhörande semestermål
http://lasdagboken.blogdns.com/2007/index.php?entry=entry070808-220405
Vill tala om att i helgen kom A Cappella i ett paket till mig från bästa pojkvännen (som han fyndat på fina bokhandeln Hedengrens rea
SvaraRadera;-)
Jenny - Bra fyndat av pojkvännen! Under skinnet kom jag aldrig igenom, har efter det varit lite skeptisk mot Faber.
SvaraRaderaCamilla - filmatisering låter spännande! Särskilt när det är bbc..