I romanen är dock inte Amsterdam skådeplatsen utan det är en mindre holländsk kuststad. Där lär läsaren känna pojken Alexander, enda barnet till ett par religiösa men till sättet inte särskilt gudfruktiga föräldrar. Under ett väckelsemöte blir Alexander vittne till ett mord på en poliskonstapel. Han blir liksom besatt av att ta reda på vem mördaren är - rädd också för att stå näst på tur. Vi följer Alexander genom livet - till universitetet, mötet med kvinnor etc. Minnet av mördaren vilar som en mörk skugga över honom och nog närmar den sig.
Romanen är en riktig bladvändare och en levande välberättad historia som attraherar flera smaker; den är en uppväxtskildring, den ger en bild av Holland efter andra världskriget, det är en historia där den klassiska musiken spelar en stor roll, det är en berättelse om den första kärlekens trevande steg och dessutom en deckarhistoria. Detta hade förstås kunnat bli alldeles överlastat och svårt att få ihop med Maarten 't Hart för med säker hand sin berättelse framåt. Om så hela världen rasar rekommenderas varmt.
På omslaget förresten en målning av van Gogh, en konstnär som jag definitivt kommer att se mer av under påskresan.
Åh, vad kul att du gillar! Jag vill så gärna läsa om den här, men jag har lånat ut den till en kompis, som inte fattat att det är en bladvändare, och nu efter så där 10-12 år, så tror jag det är dags att köpa ett nytt ex till mig... Eller så får jag läsa den på holländska, för den versionen har vi härhemma.
SvaraRaderaVill du nån gång läsa mer så är jag mycket förtjust i Solvisaren (fristående fortsättning på Kronvittnet, som inte heller är så dum) av 't Hart. De är också så där lite deckaraktiga, precis som "om så hela...". Gillar man mer det där med uppväxten i efterkrigsholland kan man ge sig på typ Sladdbarnet eller Drakflygaren. Det finns också några novellsamlingar, t ex Mammut på en söndag som är riktigt bra ('t Hart är ju en stor beundrare av Hjalmar Söderbergs historietter och det märks!).
Och den senaste - Psalmupproret - som kom på svenska somras är en historisk roman från ett holländskt kalvinistiskt 1600-tal, där man är bekymrad över att man sjunger psalmerna för fort. Tänk att bli klar snabbare än en halvtimma! Både religionskritiskt, roligt och historiskt intressant.
(Och där avslutar jag den här romanen för denna gång. Jag har liksom så mycket att säga om 't Hart att jag inte har kunnat samla mig till ett enda vettigt blogginlägg om honom på min blogg, trots att jag försökt i ett år!)
Vixxtoria, Tack! Du är en guldgruva! 't Hart ska jag läsa mer av, absolut. Letar mig tillbaka till din rika kommentar när det är dags men har redan känt och klämt på de andra böckerna på biblioteket.
SvaraRaderaVad roligt att finna en holländsk roman på din blogg, jag har en vän som kommer från Holland och han har alltid velat att jag ska läsa något från hans land och nu har funnit denna bok, jag blir verkligen sugen att läsa den efter din recension.
SvaraRaderaJag blev oxå jätteglad av att du tyckte så my om Om så hela världen rasar!Jag gillade den skarpt och har definitivt fått blodad tand på ´t Hart. Jag har två titlar till liggande hemma(Sladdbarnet och Jakobsstegen) och ska ta dessa snart framöver, och Mammut på en söndag vill jag absolut läsa ngn gång.Det är alltid lika kul när man upptäcker nya författarskap som man kan "gräva" i!
SvaraRaderaPå stadsbiblioteket i Umeå, där jag arbetade i många år, fanns det två magasinsböcker som alltid "gick hem" när det gällde att rekommndera romaner till låntagare som hade "läst allt" och som hade stora krav på sina kommande läsäventyr.
SvaraRaderaEn av de böckerna var just "Om så hela världen rasar".
(Den andra var den danska boken "Lögnaren".)
Hoppas att de böckerna på alla Sveriges folkbibliotek nu har kommit upp ur de mörka magasinen!
lena k e
Otroligt fint omslag också! Lnskar dig en underbar resa med både litterära inslag och mycket konst!:-)
SvaraRaderaRoligt med så många Hollandskopplingar... Vixxtoria har t o m de holländska originalen hemma i hyllan!
SvaraRaderaJag blir också sugen på att läsa vidare i författarskapet, som har några böcker i magasinet även i Gävle.
Jag gillar romanens slut, som inte är solklart men inte heller så oklart att jag som läsare lämnas ovetande om hur det hela egentligen gick till. Eller?
I Amsterdam ska jag samla konstupplevelser och energi - hoppas Bokomaten får det nice i London!