När vi sitter där med den varma chokladen och ostsmörgåsarna tänker jag på den unga kvinna jag läser om, Jean. För nu är jag halvvägs igenom Janet Frames självbiografi. Jag tänker på hur inkapslad hon är i sin blyghet och tafatthet, på hur hon nästan förirrar sig i sin strävan efter att bli sig själv eller överhuvudtaget hitta en form för att vara. Hennes böcker för tankarna till andra trilogier med flickor/kvinnor som jag läst om för flera år sedan - Alberte, Mia, Elsa och Tora. Med en växande klump i magen minns jag deras kamp för att överleva och leva enligt egna premisser. Att det kommer blir allt tuffare för Jean/Janet tror jag, med den förkunskap jag har, men ändå kan jag inte låta bli att hoppas att hennes infrusna ungflickssjäl ska finna värme och vila.På bloggen Textappeal finns ett fint inlägg om Janet Frame.
Hej där, jag antar att du sett den fantastiska filmen som bygger på hennes självbiografi, An angel at my table. Om eller inte så är det ett hett tips till alla som inte orkar sig igenom den tjocka pocketvolymen.
SvaraRaderaSigne
Än har jag inte sett den, men den lockar definitivt!
SvaraRaderaJag har inte hunnit lika långt i boken, men jag började på den i fredags- och oj vad jag tycker om hur hon skriver! Och jag är himla glad att jag äntligen tog tag i denna storslagna biografi, man kan nog säga att jag redan är uppslukad...
SvaraRaderaJag har läste Janet Frames självbiografiska trilogi för några år sedan- och filmen som sedan kom var något så gripande.... Jag är fylld av beundran för Janet Frame och hur hon lyckades bemästra så mycket trots sin tafatthet och blyghet. En gudabenådad författare var hon.
SvaraRaderaJenny - roligt att du också läser den just nu! visst är det gripande läsning..
SvaraRaderaJa, Ingrid, tänk vad hon klarade av. vilken seger!