"O stjärna klar! Jag önskar att jag var
Som du, så trygg - men längtar inte dit
Till nattens vidder som du överfar
I ensamhet, en sömnlös eremit,
Som ser hur heligt vatten stranden sköljer
Och renar ifrån synder mänskovärlden,
Som ser en mask av bländvit snö som döljer
För ögat hedar, bergsmassiv och gärden.
Nej - sömnlös som du är, jag nöjer mig
Med vilan vid min älsklings ljuva bröst,
Vars sköna kullar mjuka höjer sig.
Där vill min oro finna ljuvlig tröst
I närheten av hennes andetag
För evigt - eller dö med dem en dag."
Jag föll handlöst i farstun för filmen Bright Star, om poeten John Keats, som dör alldeles för ung och förälskad, och hans käresta Fanny Brawne.
John sågas av kritikerna men finns i vårt minne som en av de mer framstående romantikerna vid sidan av Lord Byron, Shelley m fl. Han jagas av sjukdomen som tagit hans brors och mors liv. Fanny är den frispråkig klädkreatören som fångar poetens hjärta. Att Fannys skapande får ta så stor plats i filmen känns alldeles rätt och det är en fröjd för ögat och väldigt inspirerande att se hennes arbete med nål och tråd och resultatet av det. Fannys familj, mamma och syskon, är tillåtande och stöttande vilket känns befriande skönt. John tuktas istället av kollegan mr Brown som vill hålla sin unge vän borta från allt det som fjärmar dem från varandra eller tar energi från skapandet.
Jane Campions film lyckas väva in poetens texter i handlingen på ett sätt som känns naturligt och skapar vad som måste vara en av de finaste eftertexterna. Filmen är utsökt vacker - den känns nästintill fulländad.
Hemma tar jag fram Gunnar Hardings bok En katedral av färgat glas som handlar om romantikerna och innehåller texter av dessa. Här läser jag mer om paret, läser John Keats texter, som den ovanför och ser både honom och Fanny Brawne avbildade.
Trots att mötet mellan Fanny och John är alldeles för kort och diktarsjälen slocknar för tidigt är filmen en hyllning till både kärleken och konsten.
Som du, så trygg - men längtar inte dit
Till nattens vidder som du överfar
I ensamhet, en sömnlös eremit,
Som ser hur heligt vatten stranden sköljer
Och renar ifrån synder mänskovärlden,
Som ser en mask av bländvit snö som döljer
För ögat hedar, bergsmassiv och gärden.
Nej - sömnlös som du är, jag nöjer mig
Med vilan vid min älsklings ljuva bröst,
Vars sköna kullar mjuka höjer sig.
Där vill min oro finna ljuvlig tröst
I närheten av hennes andetag
För evigt - eller dö med dem en dag."
Jag föll handlöst i farstun för filmen Bright Star, om poeten John Keats, som dör alldeles för ung och förälskad, och hans käresta Fanny Brawne.
John sågas av kritikerna men finns i vårt minne som en av de mer framstående romantikerna vid sidan av Lord Byron, Shelley m fl. Han jagas av sjukdomen som tagit hans brors och mors liv. Fanny är den frispråkig klädkreatören som fångar poetens hjärta. Att Fannys skapande får ta så stor plats i filmen känns alldeles rätt och det är en fröjd för ögat och väldigt inspirerande att se hennes arbete med nål och tråd och resultatet av det. Fannys familj, mamma och syskon, är tillåtande och stöttande vilket känns befriande skönt. John tuktas istället av kollegan mr Brown som vill hålla sin unge vän borta från allt det som fjärmar dem från varandra eller tar energi från skapandet.Jane Campions film lyckas väva in poetens texter i handlingen på ett sätt som känns naturligt och skapar vad som måste vara en av de finaste eftertexterna. Filmen är utsökt vacker - den känns nästintill fulländad.
Hemma tar jag fram Gunnar Hardings bok En katedral av färgat glas som handlar om romantikerna och innehåller texter av dessa. Här läser jag mer om paret, läser John Keats texter, som den ovanför och ser både honom och Fanny Brawne avbildade.
Trots att mötet mellan Fanny och John är alldeles för kort och diktarsjälen slocknar för tidigt är filmen en hyllning till både kärleken och konsten.
Måste såklart bara instämma! Jag tyckte mycket om Bright star, den fick en 5:a i min bok (och av alla de otaliga filmer vi ser är det inte många som får det höga betyget...annars nu senast tyckte jag Tom Fords A single man, med en fantastiskt bra Colin Firth, och den alltid lika briljanta Julianne Moore, förtjänade en 5:a äv den...) Bright star är en vacker, gripande film och Jane Campion en så himla begåvad filmmakare.
SvaraRaderaSingle Man ser jag också fram emot, om den nu kommer till Gävle.. Kul Bright Star fick en 5:a. Känns som man måste vara rätt kylig för att inte beröras av filmen.
SvaraRaderaBright Star är en underbar film! Och fastän det är en kärlekshistoria får man se så mycket av Fannys liv och familj, och av hennes klädprojekt. Vacker och glädjande, trots det sorgliga slutet.
SvaraRaderaLåter som en film i min smak. Jag bokade den på en gång.
SvaraRaderaOm det är en film jag ska se så är det "Bright Star". Tyvärr får jag vänta på att den ska komma ut på DVD- men den som väntar på något gott.... Under tiden kan jag, precis som du, läsa valda delar i "En katdedral av färgat glas" (bara titeln...). Jag är mycket förtjust i romantikerna. Mycket.
SvaraRaderaÅh, jag visste, visste, visste att du skulle älska en här filmen! Förra årets bästa film och en solklar 5:a enligt mig. Måste plocka fram "En katdedral av färgat glas" jag också nu ju. Tänker se om filmen snarast möjligt. Storheten tyckte jag låg i detaljerna i den här filmen, deras kärlek blåser inte i trumpet och är fullt medveten om den krassa verklighet de lever i.
SvaraRaderaI november längtade och trängtade jag efter att filmen skulle komma och att jag skulle se den i december när jag var hemma i Sverige. Men det blev inte av... nu måste det ske snart snart! :-)
SvaraRaderaJa ni som inte har sett filmen än har allldeles säkert något att se fram emot! (Ta fram en extra näsduk)
SvaraRadera