'Det blev lite bättre det där, va?'

Ulf Lindes fina biografi Från kart till fallfrukt kommer jag att läsa om från pärm till pärm. Nu dyker jag in i den för att fånga upp lite av det han skriver om Evert Lundqvist, vars verk jag såg i Stockholm för några veckor sedan. Det här utspelar sig på Moderna museet, som även nu visar hans konst, året är 1974:

Medan vi hängde utställningen kom han varje morgon med fickorna fulla av färgtuber. Med fingrarna som penslar blandade han ihop en liten lasyr och gick fram till en målning, redan färdig och såld, men som han ansåg inte vara riktigt bra. Färgen gneds först in med pekfingret, sedan med en trasa, så tittade han och myste: 'Det blev lite bättre det där, va?'

Som kulturkonsument är det häftigt att, via Linde, få föreställa sig den här närkampen med materialet och lusten till färgen och viljan eller kanske besattheten av att göra det mest perfekta.

(Ofta längtar jag tillbaka till det hämningslösa färgskapandet i barndomen, det som fanns innan betygen började sättas. När papper fylldes med färg av ren glädje utan oro för andras dömande blickar. Dit försöker jag hitta tillbaka.)