Helt oplanerat har det blivit en fransk filmfestival i Hermias hem. Igår kröp jag upp i soffan framför Un conte de Noël (2008) eller En julberättelse som är dess svenska titel.Här gör Catherine Deneuve rollen som Junon, kvinnan som just fått reda på att hon lider av en aggressiv form av cancer. Det enda som kan förlänga hennes liv är en benmärgstransplantation och då hon har en unik gen (något sådant) är det ett begränsat urval personer som fungerar som donatorer. Hennes vuxna barn och unga barnbarn testas för att se om de är lämpliga, kompatibla. Det är, som filmtiteln avslöjar, jul och hela stora familjen samlas, samtidigt som de medicinska undersökningarna pågår.
Detta är ramberättelsen. Men i den ryms massvis av teman och händelser. Mellan syskonen, två bröder och en syster, finns starka spänningar. Systern har sagt upp bekantskapen med sin ene bror och de har inte träffats på många år - förrän nu när de förenas på nytt. Systerns tonårige son lider av psykiska problem och ser vargar i ögonvrån. Kusinen som deltar i julfirandet är sedan länge kär i den ene broderns fru. Och så vidare. Det är en historia om en minst sagt dysfunktionell, för att inte säga helt och hållet fucked up, familj. De dricker och röker friskt och fysiska urladdningar sker. Det visar sig att jag inte är den enda som undrar om Junon verkligen VILL ta emot benmärg av någon av dessa.
Innehållet framförs elegant av skådespelarna som är helt och hållet gjutna i sina roller. Berättarformen består av en "nu-skildring" men också av tillbakablickar, av sekvenser där personerna vänder sig direkt till kameran och talar.
Det är en stark film som går att uppfatta på olika sätt, tänka kring ur olika aspekter. Jag funderar på sådant som hur vi formas av vår familj, vilka spår sätter den? Filmen dröjer sig kvar, håller sig fast. Det finns mycket att fundera över, gåtor att lösa. Mina tankar går också till den danska Festen där det hela tiden finns en laddning mellan familjemedlemmarna. Men där finns mer konkreta problem att handskas med och uppgörelsen är mer direkt.
En bit in i filmen upptäcker jag att den är 2,40 h lång. Ganska långt om man som jag börjar titta sent och vill komma i säng i tid. Ett tag övervägdes att fortsätta se den idag. Men nej, det gick inte att avbryta. Trollbunden tittade jag vidare.
En film som nämns i kommentarerna under inlägget är Actrices, Skådespelerskor. Den såg jag för snart ett år sedan. Skrev lite om den här.
Vad kul att du upptäckt denna pärla! Jag såg den på Sthlms filmfestival 2008- och älskade den. Jag bara dyrkar Mathieu Amalric...
SvaraRaderaAntar att du sett Skådespelerskor (Actrices) också? Fantastisk den med! Och emd Amalric.
SvaraRaderaJajamensan, den har jag sett, och ja, jag tyckte otroligt mycket även om den, väldigt speciell film, med massa känsla!
SvaraRaderaÅh, den är fantastisk! Däremot blir jag lyrisk och tänker genast snylta tipset om Skådespelerskor. Jag vill ha mer!
SvaraRaderaLisa - Ja, du måste se den, Skådespelerskor! Har du sett Anges Jaouis filmer, när vi nu är inte på franskt? Bra, bra de med!
SvaraRaderaAh, nej tyvärr inte. Jag har däremot läst lite om Jaouis och blivit väldigt nyfiken. Nu ännu mer förstås, så jag får ta en räd på bibblan eller se om det går att hyra någonstans.
SvaraRaderaNu fick du mig verkligt intresserad. Jag känner stor längtan efter något icke-engelskt (amerikanskt)....
SvaraRaderaJag är stor fransk film-fan, så jag bara måste få passa på att tipsa även om Robert Guédiguians filmer (tex Marie-Jo och hennes två älskare, Min pappa är ingenjör, Den lugna staden...)som utspelar sig i Marseille, och som jag håller my varmt om hjärtat, andra stora favoriter är det mesta av Patrice Leconte (Intima främlingar) och Francois Ozon(8 kvinnor, swimming Pool, Tiden som finns kvar...)Fransk film är ju ofta bara såå bra!
SvaraRaderaJenny; Häromdagen skrev jag en lista på just de franska filmer vi har på mitt bibliotek i syfte att låna och titta! Så det är härligt med ännu fler tips! Guédiguian är jag inte närmare bekant med - ska genast undersökas. Intima främlingar ligger hemma och väntar på att ses om. 8 kvinnor var toppen...ska undersöka även Ozon närmare..
SvaraRaderaDet skulle vara jättekul få en rapport från Filmfestivalen från dig, förresten!
Ja självklart ska jag jättegärna berätta om filmerna vi ska se på festivalen!(Vi är bara där i 3 da´r, men 6-7 filmer ska vi hinna klämma in iaf...). Vad glad jag blir att du kollat in filmutbudet på ditt bibliotek, och att du gillar ozon- och Intima främlingar ska du absolut se igen- det är en pärla. Jag ska utforska mitt minne på fler favoriter; hoppas det är okej med ännu mer fransk filmmania!
SvaraRaderaDet är helt ok - du kan komma m hur mycket film du vill!
SvaraRadera