Det är fredag och jag har en mycket trevlig helg att se fram emot. Efter en kort resa norrut ska jag träffa fina vänner och äta god mat. För att fira detta söker jag något, inte twittrande, men kvittrande. Poesi som uttrycker glädjen och ljuset inom oss. Därför inleds den tidiga morgonen med ett besök vid bibliotekets poesiavdelning. Men det kvittrar inte så mycket där. Bytet jag återvänder med till mitt skrivbord är lite överraskande Aase Bergs Uppland.
Författaren har varit aktuell den senaste tiden och jag har tänkt läsa henne. De rader som möter mig i denna samling är ljudlekar, ordsprång och knasigheter. Och säkert något mer djupt än så, eller så klart är det så. Uppland. Ett land inte särdeles långt från mitt anonymare Gästrikland.
"Hux flux flax
flödar ljuset in
Det fladdrar till
i en tyllgardin
I taket
flackar fotspår
av en solkatt"
Fotfolk
"Hjärtslagen Roslagen
i fontanellen
Saltkråkan snorkråkan,
skitiga storfotan,
skrattkartans smultronställen"
Men vad handlar det här om? I mina öron kvittrar det, vårens lockrop. Kanske är det något helt annat.
Poesi och poeter att vända sig till när livet känns tungt kan jag räkna upp i mängd. Men poesi som stärker en själ på väg ut ur idet, poesi som lockar fram glädjen utan att vara banal - var finns den? Vet du?
Det känns som lek med ljud och ord och faktiskt, precis som du skriver, kvittrande. Och skrattande upplyftande. Hoppas du får en jätteskön helg, Hermia! Prata mycket och skratta mer!
SvaraRaderaHärligt knasigt! Jag trodde hon var superallvarlig och aldrig log, men där ser man. *fördomsfull*
SvaraRaderaMen raderna om tyllgardinen är väl direkt plankade från en mycket känd visa? (Som jag inte kommer på vad den heter.)
Bokomaten - tack här ska skrattas!!
SvaraRaderaSnowflake: Det går en vind över vindens ängar, det fladdrar till i en tyllgardin - ungefär så går visan tror jag. Jag väljer att se det som en blinkning/hälsning snarare än som stöld. Men visst ordagrannt skrivit, av mindre vanliga ord...
Jag är lika fördomsfull som du... blir glatt förvånad av raderna jag möter i boken, söker medllan dem dolda budskap...
Aase Bergs böcker innehåller många sådana ordlekar, halvcitat, referenser, allusioner ... Uppland är lätt hennes minst neurotiska bok. En poet som lyckas skriva glatt utan att bli banal är Eva-Stina Byggmästar, för att inte tala om Ann Jäderlund.
SvaraRaderaBjörn - Berg blir jag förstås än mer nyfiken på efter din beskrivning av Uppland. Henne kommer jag att återvända till. Byggmästars "Men hur små poeter finns det egentligen" har citerats så mycket här att jag börjat fundera över det här med upphovsrätten.. en stor favorit! Ann Jäderlund har kanske ett oförtjänt rykte om att vara "svår"? För henne förknippar inte jag med ordet "glatt" - trevligt få de förutfattade meningarna lite omskakade.
SvaraRadera