Min fredagsefterlysning hörsammades av Björn-Bernur, som gav ett för mig oväntat förslag på poet. Ann Jäderlund är enligt honom ett exempel på författare som skriver glatt utan att vara banal. Plötsligt har jag fått en ingång till ett författarskap jag varit avvaktande inför. Tack för det!
Så det blir ett snabbt återbesök vid poesihyllan. En okvalificerad blädderläsning ger inget bra grepp om författaren. Men ändå.
Ur Kalender röd levande av is
Buske viskar
"Buske tankar välljud prassel
Bäcken sprutad in i turbinen
Elden från himlen maskindelsparken
Röd kaskaden vänder sig om
Vänder sig vänder sig vresigt och skiner
Foten brinner av elden som kom
Foten brinner naken och skiner
Stympar flodljus o ljusets ikon
Äckel mättnad avbild för svinen
Bäcken fräser i mörkret som om
Rasslar tickar kryper och skiner
Välter hoppas försvinner går om"
Enligt författarlexikonet Alex.se kännetecknas Jäderlunds stil av "en mycket abstrakt lyrik i förtätad telegramstil med starka rytmiska inslag. Just rytmen och ordens klanger är viktiga i skrivandet" och vidare att "skönjbara teman rör sig kring lust, olust, liv och kärlek. Hon har även beskrivits som en romantisk, sinnlig poet med ett musikaliskt och vackert språk." En beskrivning applicerbar på dikten ovan, som sätter igång associationsbanorna.
Ur Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar korta
"Vem var på väg att komma?
I en kanelfördjupning. Vem var
i örat kom? Doft som en doft
fördjupning. Ensamheten
inifrån. Vem var på väg
att komma?"
En trevande bekantskap har inletts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!