Möte med ondskan

Dagarna är lediga och vikta för läsning, promenader och fågelskådning genom köksfönstret (plötsligt en tjockmagad hackspett dinglade i talgbollen som en förväxt småfågel). Ett par dagar har jag bokledes tillbringat i Moskva där det hänt de märkligaste av ting.

Människor försvann, huvuden slets av, pengar förvandlades till vinetiketter och de döda fick liv. Det är för andra gången jag vistas här och möter satan, under namnet Woland,

Djupt inne i det högra ögat fanns en gyllene gnista som kunde borra sig längst ner i varje människas själ. Det vänstra ögat var tomt och svart som ett stycke kol eller som mynningen och av mörkrets och skuggornas ändlösa brunn. Wolands ansikte var snett och den högra mungipan pekade nedåt, på hans höga skalliga panna löpte djupa fåror parallellt ed de spetsiga ögonbrynen. Ansiktet var bränt av en evig sol.

och hans sällskap bestående av bland annat en schackspelande och talande katt, en naken kvinna och mannen med jockeymössan. Här finns förstås även paret som gett boken dess namn Mästaren och Margarita.
Michail Bulgakovs mästerverk till roman som är en bok om en bok, en historia om mörkrets furste som blir en fridens man, en passionerad kärleksskildring, en gastkramande bisarr berättelse eller en konsumtionskritik riktad mot sin tid som lika väl kan appliceras på vår egen.

Innan omläsningen av boken mindes jag känslan av att ha läst den mer än dess handling, som en förnimmelse i kroppen fanns innehållet ristat. Romanen är även nu en läsupplevelse - det gäller väl för allt vi läser men på något sätt alldeles extra med den här. Det är på något vis lättare att beskriva en handling än en upplevelse så orden famlar. Bulgakov får med sin historia mitt hjärta att slå snabbare och det kramas åt när berättelsen följer mig in i drömmarna. Samtidigt är det en roman som sjuder av berättarglädje, där författaren ibland tar mig i handen för att leda mig vidare in i historien. Genom läsningen går jag över den tunna gränsen mellan liv och död, mellan fantasi och verklighet - Bulgakov låter mig träda in i ett fantastiskt land där vad som helst kan hända och där vad som helst faktiskt händer. Att vistas en stund hos ondskan gör även den här gången väldigt gott.



Stefan Eklund, SvD reflekterar över att läsa om.