Det skulle kunna vara en fransk version av dansfilmen Shall we dance? men här finns ingen charmant Richard Gere eller någon kurvig Jennifer Lopez. Istället möter vi Gösta Ekman-typen till man, Jean-Claude till yrket indrivningsman. Hans liv är grått, trist och består av monopolspel med en allt vresigare far. När läkaren ordinerar Jean-Claude rörelse uppsöker han dansskolan som han ser från sitt kontor. Här dansas tango och här finns Francoise. De båda dansar långsamt och njutningsfullt, stjäl ögonkast från varandra. En återhållen passion spirar. Genom möten i dansen blir Jean-Claudes värld lite mer färgrik. Francoise har dock inte berättat att hon snart ska gifta sig.Det som i en amerikansk filmskapares hand skulle blivit en romantisk komedi blir här något mörkare. Något smartare. Och något mycket bättre. Ännu en fransk film att gilla.
Generösa tips på annan fransk film hittas här i kommentarerna.
Åh, mitt intresse är väckt, en fransk film jag missat. Här är iaf en rapport om filmer sedda på Göteborgs filmfestival. Först ut var Todd Solondz(Wellcome to the dollhouse, Happiness, Storytelling, Palindromes mfl)nya LIfe during war. En, i normal Solondzsk ordning, mörk tragisk familjehistoria om mer eller mindre trasiga männuiskor. Sevärd, men jobbig.
SvaraRaderaNästa fil gick mig mer el mindre förbi: Skeletons av engelska Nick Whitfield. En "absurd komedi" som jag mest tyckte var rätt tramsig och ngt av en axelryckning.Det var däremot inte nästa film, den (hör&häpna..!)franska The father of my children, regisserad av Mia Hansen-Love, hennes andra film, även visad i Cannes. Det är en sann historia från den franska filmvärlden, och handlar om en regissör som älskar sitt jobb, men slits mellan karriär och pengabekymmer å den ena sidan, och familjen med tre barn, å den andra. En gripande och välspelad film som jag tyckte om. Sedan blev det mera engelskt: Don´t worry about me, av David Morrisey(som också är skådis). DET var en ganska rak "kärlekmedförhinderhistoria", pojke från London möter flicka från Liverpool, olikheter krockar, möten och avsked i livet...Helt okej, men inte så originellt. Det var däremot den sista filmen vi såg: A room and a half, av ryske Andrey Khrzhanovsky. Den handlar om Josef Brodskys liv, och var en mycket sympatisk, underfundig, varm och rolig film. Dessutom my läckert gjord, där vanliga spelfilmssekvenser blandades med arkivbilder, tecknade inslag och stillbilder. Inspirerat och my välgjort, rekommenderas varmt! Slutligen en film vi tyvärr missade då den tidigt blev utsåld: Soul kitchen av Fatih Akin(som gjort hyllade- ej Ännu sedda- Mot väggen, och den helt underbara Vid himlens utkant, som alla filmälskare bara måste se). Jag hoppas verkligen att denna går upp på vanlig biorepertoar, då snacket vi hörde om den var såå positivt! Oj, det bidde ett långt inlägg, sorry! Men filmprat kanske får ta lite plats..?!
Härligt! Tack! Vilken inspirerande rapport! Brodskyfilmen hoppas jag verkligen når en bio nära mig, den är riktigt lockande... "Mot väggen" inte heller jag sett, däremot den andra "Vid himlens.." - en minst sagt bra film. Lägger också den franska film du sett på minnet. Vive la France! ;-) Välkommen m mer filmprat..
SvaraRaderaVad kul att du gillade rapporteringen...Jag återkommer så gärna med mer filmtjatter; jag kan, som med böcker, liksom aldrig få nog...- och det finns ju så himla my bra att upptäcka, ständigt!
SvaraRadera