Att kalla boken enkel är att göra mig själv bra mycket mer skärpt än jag är. Men den är inte så sluten som jag minns den från mina tidigare försök, den är snårig men öppen. Kosmopolitisk. Tänker jag. Något helt grepp om historien har jag inte och förväntar mig heller inte att ha. I alla fall inte ännu. När jag ligger vaken i väntan på sömnen om natten tänker jag på Alexandria. På de myllrande gatorna, kaféer och klubbar och på alla de människor som passerar förbi. Tänker på staden som något jag varit med om.
Ord som på andra platser skulle se fånigt högtravande ut passar bra här i boken. De står ut som enskilda citat från bokens sidor, väntar på att bli upptäckta, men ger samtidigt en tyngd åt vad de beskriver.
En stad blir en värld när man älskar en av dess invånare.
Till exempel.
Nu ska jag fortsätta läsa Alexandria-kvartettens första del, Justine. Lawrence Durrell är dess författare.
Det är ett gott betyg åt en bok när man minns atmosfären! Och jag som älskar städer. Den här boken är helt klart läsvärd, förstår jag av vad du skriver.
SvaraRaderaPrecis som du är jag oerhört förtjust i städer och i just Alexandriakvartetten är staden något slags huvudperson. Men det är en bra bit kvar att läsa..
SvaraRadera