Lärarinnan Sesami Weichbrodts ord, som sägs samtidigt som en kyss placeras i pannan på det aktuella barnet, är som ett oregelbundet och olycksbådande återkommande omkväde. För ingen blir ju riktigt lycklig. Thomas Manns debutroman Buddenbrooks från 1901 är berättelsen om en familjs förfall. Och som han berättar!
Här möts/krockar köpmanskultur och viljan till konstnärskap under några generationer med start runt 1800-talets mitt. Längst följer läsaren de tre syskonen Buddenbrook, Thomas (Köpman! Senator!), Christian (lätting. hypokondriker) och Toni (systern som blir sviken av två män och skiljer sig lika många gånger men som trots familjens bedrövelser alltid lyckas hålla huvudet högt om än i en något bakåtpressat position). I det stora fina huset lever Buddenbrookarna, välförsörjda av den anrika firman i Lübeck men sakta men säkert ska de komma att närma sig ruinen. Fasaden utåt är dock putsad, ståtlig och klanderfri.
Familjens uppgång och fall gestaltas med stor säkerhet. Tecknandet av personerna
Han hade gripits av harm, vilket såg ganska besynnerligt ut. Han stod där i den hållning som ofta är utmärkande för hjulbenta, lite bockad, lite lik ett frågetecken, med huvud, mage och knän framskjutna, och hans runda, djupt liggande ögon, som han gjorde så stora som möjligt, hade liksom hos fadern när han blev arg fått röda kanter som sträckte sig ända ut på kindbenen.
görs med ett slags milt överseende, Mann tycks inte riktigt vara förtjust i sina personer. De ter sig ofta som löjliga små figurer. Ovan är det Christian som skildras. Sedd ur författarens ögon eller kanske ur broderns.
Med samma precisa ledighet behandlar Mann sommarkurtisen på badorten, skolans plågsamma miljö, affärsmöten köpmän emellan och de utdragna dödslar familjen drabbas av. Det finns inte ett dött ord i romanen, varje ord är vägt och noga överlagt. Det finns inga passager som inte fyller sitt syfte - en roman bestående av dryga 600 sidor som inte tappar farten eller mitt engagemang. I mitt minne kommer romanen att inordna sig som en riktigt stor läsupplevelse och det är med sorg jag läser sista sidan, sluter boken och lämnar de få som är kvar av familjen Buddenbrook.
Ingrid har läst, gillat och inspirerat!
Tack för din inspirerande recension! Jag måste erkänna att jag var litet mätt på Mann efter att jag läste Bergtagen häromåret. Det är riktigt bra att få höra dig säga att Buddenbrooks är så engagerande. Nu vet jag att jag vill läsa den någon gång.
SvaraRaderaJag instämmer! En helt otrolig läsupplevelse. En av de verkligt stora. Precis som du kunde jag inte släppa boken och jag upplevde inte några longörer alls (vilket är ovanligt med så många sidor).
SvaraRaderaJenny B, jag tror jag har läst Bergtagen eller i alla fall försökt läsa. Eller läst så där med ena ögat utanför boken. Buddenbrooks är hur som helst ngt helt annat!
SvaraRaderaIngrid, det blir nog så som du skrev förut - svårt hitta ngt att gå vidare med. Jag hoppas på Durrell..