Ibland när jag läser en bok, ser en film eller teater kan jag få en känsla av att det jag är med om inte händer på riktigt - det är lite för bra, lite för finurligt. Ungefär så känns I'm a Cyborg, But That's OK för mig.
Filmen som är koreansk utspelas till större delen på ett mentalsjukhus. Här möter vi den unga kvinnan Young-Goon som är intagen efter vad man tror är ett självmordsförsök. Vad ingen i den märkliga personalstyrkan verkar uppfatta är att Young-Goon kopplat upp sig mot en teknisk apparat: Hon är en meningssökande matvägrande cyborg, en mänsklig robot, som kommunicerar med tekniken i sin omgivning. Den vård som ges är begränsad till slentrianmässiga elchocker, detta istället för att verkligen förstå de intagna, vilka de är och varför de är där. Kärlek helar och Young-Goon blir sedd och kanske till slut förstådd. Däremellan får vi höra koreansk joddling.
Filmen som är koreansk utspelas till större delen på ett mentalsjukhus. Här möter vi den unga kvinnan Young-Goon som är intagen efter vad man tror är ett självmordsförsök. Vad ingen i den märkliga personalstyrkan verkar uppfatta är att Young-Goon kopplat upp sig mot en teknisk apparat: Hon är en meningssökande matvägrande cyborg, en mänsklig robot, som kommunicerar med tekniken i sin omgivning. Den vård som ges är begränsad till slentrianmässiga elchocker, detta istället för att verkligen förstå de intagna, vilka de är och varför de är där. Kärlek helar och Young-Goon blir sedd och kanske till slut förstådd. Däremellan får vi höra koreansk joddling.
Det är en fascinerande film, skapad av Chan-wook Park som även gjort bl a Old Boy. De flesta skådespelarna är unga och gör så starka rolltolkningar, de är personerna de gestaltar med total inlevelse. Det är något som fascinerar med konstformer som utspelar sig i mentalsjukhusets miljöer - tänker på böcker jag vill läsa, som De galnas hus eller Ansikten i vatten - kanske för att gränsen mellan vad som ses som "galet" eller "friskt" är ibland oroväckande, ibland behagligt, tunn.
För några dagar sedan såg jag Lust, Caution av Ang Lee - en het spionthriller med handlingen förlagd till 40-talets Shanghai och Hong Kong. Scenerna växlar mellan mahjong-bordets intrikata spel och de heta mötena mellan kvinnan som är utsänd för att döda och mannen som är hennes offer. Det är en bra berättad film som visar vilket brett register Ang Lee har - Förnuft och känsla och Brokeback Mountain finns ju också på hans CV. Filmen är gripande och precis som föregående välspelad. Ibland har jag svårt att hänga med, som vanligt när det handlar om spioner på film, och ibland blir jag lite generad. Men mest av allt är jag glad över att ha sett en så bra film.
Så bra cyborg-filmen låter! Jag tror att jag har läst om den, men inte vetat vad jag skall tro om den. Bra att få höra vad du tyckte! Och Lust, Caution vill jag absolut också se.
SvaraRaderaDen behöver ses, helt klart, Cyborg-filmen. Svårt med ord beskriva vad det var jag såg..
SvaraRadera