Zweig om Joyce

"Bruksanvisning: man söker sig först ett fast underlag för att inte under läsningen ständigt behöva hålla denna mammutroman i handen, ty volymen omfattar nästan 1.500 sidor och är tung som bly. Sedan fattar man försiktigt mellan fingret och långfingret de bilagda prospekten över "Århundradets största prosaverk" och "Vår tids Homeros", river sönder dessa braskande, överdrivna reklamlappar och kastar dem i papperskorgen för att inte på förhand uppfyllas av fantastiska förväntningar eller retas till motsägelser. Därefter sätter man sig i en länstol (ty det kommer att ta lång tid) och bemannar sig med allt sitt tålamod och all sin rättvisa (ty man kommer också att bli arg), och så börjar man."

Han får det att låta ganska enkelt, Stefan Zweig, i sina "Reflexioner till Joyces Ulysseus" delgivna 1928 och återfunna i Möten med människor böcker och städer (1940). De båda författarna mötte varandra, det kommer jag ihåg från Världen av igår. Själv är jag inte redo än att ta plats i läsfåtöljen men boken står där i hyllan i sin turkosa klädnad. I färskt minne Bokmanias läsning under förra året.

Zweig fortsätter med att beskriva sin läsupplevelse: "Man skriker av förtjusning, man rasar av förbittring, man tröttnar och känner sig piskas vaken igen."

Känn lockelsen!