En filmisk helg i Göteborg

Först sonderade vi terrängen var och en för sig maken och jag. Alla medel var tillåtna - stjärnor, hjärtan, bläckplumpar, färgglada pennor - för att markera och gradera de heta kandidaterna. Sen tog vi plats på en trevlig lokal hemma i Gävle och jämförde listorna. Skulle jag tvingas ge upp tanken på någon favorit? Riskerade de högst önskade att kompromissas bort? Skulle jag behöva slåss för någon av de hetaste kandidaterna? Men nej, det gick mycket fredligt tillväga och snart hade en plan för några välfyllda dagar i Göteborg tagit form. Vi var med andra ord redo för årets stora filmfestival! Och under helgen har vi sett sammanlagt åtta filmer i olika genrer, av debutanter eller mer rutinerade filmskapare, från nära och fjärran.

Planeringsstadiet

Efter en god frukost inleddes lördagen med The Great Kilapy en film från Angola/Portugal om en playboy-typ som lite så där i förbifarten stöttar kampen för ett avkolonialiserat Angola. Därifrån bytte vi biograf och hamnade i nutidens New York genom Supporting Characters om ett par filmräddande klippare. Filmen kom att bli en stor favorit genom sin fräscha dialog och avslappnade skådespel. Dessutom hittade jag min soulmate i filmens Amy som storgråter i soffan, inte för att någon dött utan för att "I've got a promotion"..

Supporting Characters

Näst på tur stod Neighbouring Sounds, en brasiliansk film som bjöd på spännande historier om ett gäng människor nära, eller längre ifrån varandra, skenbart vardagligt med en ylande hund nere på gården. Vi avslutade kvällen sent med A Liar's Untrue Story of Monty Python's Graham Chapman, en i huvudsak animerad film, som var ungefär lika knasig som sin titel.

Årets affisch skapad av Liv Strömquist

Söndagsmorgonen ägnade vi åt en film som i programkatalogen beskrivits som en svart komedi - Death of a Man in  Balkans. Och visst var den svart men den innehöll även mycket värme. Ett lika enkelt som genialt grepp har använts för att bygga upp scenen - en kamera, ett rum och så grannarna som kommer och går för att titta till den självmördade mannen och vänta på polis och ambulans. Fortfarande undrar jag över om filmen gjorts i en enda tagning eller om där fanns något brott för snabbt att uppfatta för ögat.

Death of a Man in Balkans

På eftermiddagen såg vi italienska Nina som med sin glidning mellan dröm, dagdröm, verklighet förvirrade åtminstone den här åskådaren. Men allt behöver inte klargöras, och det var en fint berättad film. På kvällen väntade en film, Museum Hours, som tog plats i Wien och till stor del på deras konsthistoriska museum. I spelfilmens form berättades ett stycke konsthistoria men också om en fin relation. Patti Smith visade sig till min stora förtjusning vara en av producenterna. Dagen avslutades i ett långsamt tempo, med kontemplativa scener och utmärkt skådespeleri.

Kylig salong... 

Innan hemfärd delade vi på oss inne på Hagabion (en RIKTIG biograf!!) jag för att se en triangelhistoria och maken för att se någon konstfilm. Triangeldramat  The War of the Volcanoes handlade om inga mindre än Ingrid Bergman, Roberto Rosselini och hans ex Anna Magnani - som gjort för vita duken.

Nu är hjärtat fullt av film och hjärnan likaså. Tack GIFF för ännu en fantastisk festival!