Läsaren tas med till 70-talets Berlin, där hur och när gränsen mellan öst och väst korsas är av yttersta vikt. Från Turkiet kommer författaren till hit för att utöva teater, verka inom den, och hon får göra det tillsammans med den tidens stora namn. I ord och bild görs dokumentära anvisningar om vad som händer på scenen i de olika uppsättningarna. I ord tecknar också Özdamar sin tid i Berlin, ibland drastiskt och alltid med en stor öppenhet för läsaren att själv fylla i, göra berättelsen komplett. Teaterliv, kollektivliv, kärleksliv, hemlängtansliv, Berlinliv. Rámus förlag har bjudit på ett stycke mycket inspirerande läsning om en stad, en tid, en människa.
Caroline/Tchoupitoulas ledde mig fram till boken, tack för det.
Ingrids boktankar har också läst den. Och förhoppningsvis många fler...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!