Mästare i kortkort och mellanlångt utläst

"Samarbete med fluga
Jag skrev det där ordet på papperet,
men han lade till apostrofen."

Av någon märklig anledning följde inte min pågående läsning med till Göteborg, den låg kvar hemma vid sängen. Istället skaffade jag mig det senaste numret av Vi läser för hemresan, däri bland annat en artikel om "flash fiction" som sägs "explodera" på nätet och i mobilerna. Det är de kortkorta berättande texterna som lämnar mycket öppet för läsaren att fylla i.

När jag läser artikeln så längtar jag ännu mer efter min hemmaglömda bok. Hon nämns inte i artikeln, men nog måste Lydia Davis vara en mästare i genren? Med texter som den här

"Exempel på oavslutad handling i förfluten tid på ett hotellrum
Er städerska har varit Shelly."

utmanas tanke, betoning och grammatik. I novellsamlingen jag läst, Samarbete med fluga, varvas stil, längd och innehåll. Det är ett häftigt, tankeväckande och glimrande möte som uppstår mellan mig och novellerna jag läser. Det är vardag men sedd med en alldeles speciell blick. Rösten är ibland poetisk, ibland kyligt analytisk men alltid medveten om berättelsens kraft, oavsett vilken form den tar sig - och med varje ord viktat och skarpt skuret. Att tänka stort och säga smått, det är något tilltalande i det. Och nog krävs något mer av författaren än att snabbt svänga ihop några ord som bildar "flash fiction"?

Jag har vaktat den här karamellen sedan författaren gästade Babel i höstas. Intervjun med henne minns jag som en av de bättre och mer intressanta i det sammanhanget. Nu har jag läst och njutit, ibland på det där lite förfärade sättet. Och se, författaren är nominerad till Man Booker International Prize. Lägger den 22 maj på minnet, då får vi veta hur det gått för Davis och konkurrenterna.