Excentrisk norrman

Såg du kvällens K special? Alltså inte flingpaketet utan kulturdokumentären. Under tre år har den norske konstnären Pushwagner följts, med kameran nära. Och ibland med konstnären direkt nos mot lins. En excentrisk särling i 70-års åldern är han, som studerat konst, varit hemlös och beroende av droger. Idag är han firad - och världskänd. Ändå var han inte det minsta känd för mig. Hans person är framträdande, han tycks vara en filmares både våta dröm och stora skräck - ingen vet vad som väntar. I all sin skröplighet verkar mannen tankemässigt och även fysiskt vital.

Dokumentären blir i sig ett konstverk, och där finns inte någon traditionell biografisk berättelse, eller någon strukturerad genomgång av hans konstnärskap. Jag hade önskat få en lite tydligare bild av vad denna pop-konstnär åstadkommit. Det jag ser väcker intresse, det ser häftigt (coolt) ut, det är detaljerade skapelser som får blicken att söka sig runt, inåt, framåt. Det är fascinerande att Pushwagner trots sitt flackande liv har skisser och teckningar gjorda från 50-talet sparade, och det är rörande att se hur ömt han handskas med dem, iklädd vita vantar.

För någon vecka sedan läste jag Line av Axel Jensen, så det känns lite speciellt när det visar sig att han var en av Pushwagners nära vänner och filmen visar bilder med konstnären intill vad som skulle kunna vara författarens dödsbädd. 

Något verk av konstnären törs jag inte klippa och klistra in här, tänk om han stämmer mig? Men de finns att upptäcka här.