Nu har jag tillbringat några kvällar i soffan tillsammans med mr Ripley. Han är en fascinerande ung man, med en stark drivkraft för att förändra sitt liv, samtidigt som han är charmerande osäker. Att förändra får han en chans att göra när han blir ombedd att förmå bekantingen Dickie att resa hem från Europa till USA. Med tanke på hur mycket pengar Dickie omger sig med och den världsvana han har är det inte konstigt att Tom bestämmer sig för att bli som han. Bli honom, Och mordet på Dickie, ja det var ju en självklar nödvändighet! Det förstår väl vem som helst? Helt rätt och riktigt.
Men vänta nu. Mr Ripley har duperat mig! Fått mig att tro att det han gör är rätt och gott. Denne cyniske, kalle man utan samvete. Det är som titeln lyder
En man med många talanger som Patricia Highsmith så övertygande skrivit om. Nu ser jag fram emot att dels se om filmerna som finns baserade på böckerna och dels läsa de andra två delarna.
Annas
gästbloggare M är också i Ripley tagen just nu. Tack för igångsättande av läsning (men vad hände med
bävern grävlingen?)!
Bäver har vi ännu inte råkat ut för, och inte heller Tom Ripley en bit in i del tre, men det är troligen bara en tidsfråga i vårt fall. Vi har ett dike mot vägen som skulle gå utmärkt att dämma upp. Möjligtvis skulle den högre vattennivån i så fall hålla grävlingen borta, men jag skulle inte sätta några större pengar på det. Han skulle troligen bara rekrytera mer amfiba kumpaner till ligan.
SvaraRaderaGrävling var det ju! Vilken djurförvirring...
SvaraRaderaVallgrav, kanske?