Större delen av läsningen ler jag, med mun eller ögon. När Hustvedt berättar om poeten Mia är det som har hon släppt de gängse kraven på en romans struktur. Den är intuitiv, pladdrig, virvlande och charmar mig. De kvinnor i olika åldrar som tar allra störst plats, vid sidan av skurken Boris (maken), är intressanta figurer. Jag älskar den gamla Abigail och hennes "förnöjelser", broderade underliggande fräckheter. Kvinnans frigörelse på alla möjliga olika plan är en stark tydlig underström i allt författaren berättar. Deras olika historier skulle kunna räcka till åtskilliga fler romaner. I själva verket är den svikande mannen katalysator för det som författaren låter inträffa i Mias liv.
Ostrukturen är om än charmant och trivsam ibland även irriterande, men när jag ger mig hän och låter tankarnas flöde, ibland i direkt tilltal till läsaren, komma till mig i bokform blir detta till en finurlig roman som klarar att gå från att vara "feelbad" till "feelgood" på sina 204 sidor. Oväntat upplyftande sensommarläsning.
Den här har jag fått av en vän och inte hunnit läsa än. Det var intressant att höra att den har en så ovanlig struktur! Bra att veta när man börjar läsa. Som du berättar om den låter den lockande!
SvaraRaderaNåja, det är kanske inte så märkvärdigt som jag fick det att låta. Strukturen känns.. frisläppt.
SvaraRaderaEn helt annan sak - har du gjort på ngt speciellt vis för att få dit de där delningsknapparna under dina inlägg? Lyckas inte få dit mina, fast de är iklickade i blogger, tänker jag har missat något?
Ännu en roman jag fingrat på länge och nu har den kommit i pocket, har jag sett! Din recension gör mig mer lockad att läsa.
SvaraRaderaDet är en av mina favoriter, jag har prackat på den på många och antingen älskar de eller tycker att den inte var ngt särskilt alls. Jag älskade!
SvaraRaderaJag läste inte den här SH-romanen som en psykologisk-realistisk roman utan mer som ett tankeexperiment - och som ett sådant gillade jag den väldigt mycket. (Jag har svårt att tro att det finns någon läsare som bryrs sig ett vitten om ifall den otrogne mannan kommer tillbaka till hustrun. Eller inte. Om de fösonas. Eller inte.)
SvaraRaderalena kjersén edman
Fru E - hoppas du också gillar!
SvaraRaderaAnna - intressant med denna antingen-eller delning av läsare. Kanske beror det på vad man förväntar sig för sorts roman.
Lena - visst är det så, det är tankeexperimentet eller den inifrån skildring Hustvedt genoför som är det givande. Men ändå. Jag fäste mig väldigt vid personerna som skildrades.
Så kul att du läst fina Hustvedt...;-)
SvaraRaderaJag håller med om att den kunde kännas lite "fladdrig", men på ngt sätt får hon ju ihop det och helhetsintrycket efter avslutad läsning var för mig my positivt; ett nöjt litet eftertänksamt leende sas...och den gav mersmak på mer Hustvedt; jag hade nog tänkt att hoppa Den skakande kvinnan, men nu blir nog den läst så småningom iaf...:)