Söndagsdekadens

Vid midnatt läser jag dessa rader, för att strax därefter slå igen såväl ögon som bok och krypa ned under täcket.

Nu är 2012 års 26 augusti mer moget och jag har läst ut Amor Towles Artighetsreglerna. Romanen startar i januari och har efter ca två tredjedelar nått den åttonde månaden. Året är 1938, platsen New York och den kombinationen lockade mig att läsa den här boken.

Huvudpersonen Katey blickar tillbaka 30 år i tiden till just 1938. Året utgörs av en virvel av händelser och människor. Allt tar sin början i vänskapen med Eve och Tinker, den elegante man som bjuder dem på drinkar. De blir de tre musketörerna, vars förhållande rubbas av en olycka. Katey tar sig igenom det hela utan någon yttre skråma, värre är det för Eve. Katey har överhuvudtaget en fattning och lätthet som gör att hon glider genom boken med huvudet högt och med en flaska gin att ta till när det blir tungt. Jag gillar henne, hur hon med skinn på näsan tar sig från sekreterarvärlden in i förlags- och tidningssvängen och in i nya umgängen och bekantskapskretsar. Hon kommer från enkla förhållanden men de hon väljer att, med oväntad fallenhet, umgås med är New Yorks glamoröser. De tycks alla tillhöra den yppersta societeten, men allt är inte vad det synes vara.

Artighetsreglerna är en snabbt snurrande skildring. Ibland så snabb att jag först i efterhand fattar vad som hänt, såsom att vänskaper i själva verket är förälskelser. Katey är berättaren, men som läsare får jag omvärlden och människorna i den genom hennes ögon mer än jag får del av hennes inre. Så blir vissa av hennes ageranden lite omotiverade, men ändå underhållande och oväntade. Och kanske är det överraskning författaren vill uppnå? Några stycken läser jag högt för min man och upptäcker språkets lätthet och komiska poänger. Det finns en del rätt härliga scener i romanen, och ibland applåderar jag tyst både Kateys och författarens påfund. På omslaget jämförs den stilmässigt med Fitzgeralds The Great Gatsby, vilket nog är lite orättvist mot den nutida författaren. Men detta är en detalj- och miljömedveten blick på en svunnen tid där drinkar dricks i vippande klänning. 

Ibland kan det att vilja bli underhållen och försvinna bort en stund vara skäl nog för valet av bok. 

"Man kan säga vad man vill om de psykologiska nyanserna hos Proust eller om det narrativa spektret hos Tolstoj, men man kan aldrig påstå att Agatha Christie misslyckas med att underhålla. Hennes romaner är enormt tillfredsställande". 

Så har också jag, fast genom Amor Towles, fått några dagars trevlig förströelse, precis som litteraturälskaren Katey fick hösten 1938 när hon läste Agatha Christie.