Little Bee - en stark avslutning på semestern

"Sorgliga ord är bara ännu en av dessa saker som är vackra. En sorglig historia betyder att historieberättaren lever. Innan vet ordet av kommer hon att råka ut för någonting trevligt, någonting underbart, och då kommer hon att vända sig om med ett leende."

Sommarens semester avslutas med en sträckläsning som även uppskattats mycket av t ex Feelgoodbibliotekarien, Och dagarna går... och Bokmania. Passande nog i dessa olympiska tider, är en del av romanens handling förlagd till områden i Londons utkant. Men det är ett annat England än det vi ser på teve idag, det är ett England sett genom en nigeriansk flyktingflickas ögon. Little Bee har flytt hemska förhållanden, och har när romanen börjar, tillbringat två år på flyktingförläggning. Där har hon lärt sig tala engelska på drottningens vis, vilket är en väg in i det nya landet. I bagaget har Little Bee hemska upplevelser, som allt eftersom uppenbaras för läsaren - och ett id-kort föreställande Andrew som hon, tillsammans med hans fru Sarah, mött på stranden i sitt land. Deras liv är förenade på ett smärtsamt vis, så smärtsamt att det blir ohanterligt. När Little Bee efter att ha lämnat flyktinganläggningen söker upp Sarah och Andrew, som är de enda hon känner i landet hon kommit till, börjar en ny historia där Little Bee, Sarah och hennes son som helst är Batman är huvudpersoner.

På ett fint sätt låter Chris Cleave berättarrösterna - Little Bee och Sarah - komma till tals. Deras liv är så olika, men griper in i varandra. Och båda rösterna är lika intressanta, lika väl skildrade - utan att författarrösten lyser igenom. Romanen omfattar en omtumlande tid med starka känslor men utan att låta dramat bli sentimentalt. Här finns en äkta omsorg om människorna författaren berättar om. Cleave väcker genom sin berättelse frågor om mod och moral, om vad vi är beredda att göra för våra medmänniskor. Romanen väcker också mycket tankar om och ställer frågor om hur samhällen och länder ser på människor, i det här fallet flyktingar. Det är ett allvarligt ämne, men trots tyngden, trots allvaret finns en glimt av humor, en underliggande glädje över att vara, finnas till som outtröttat lever vidare.

Mycket bra, mycket starkt och en minnesvärd läsavslutning på semestern.