på museet som innehåller modern konst. På ett snyggt, tankeväckande och överskådligt sätt ges på övervåningen en bild av Berlins konstliv från åren runt 1900 fram till och med 1980. Med korta informativa texter skildras de kronologiskt hängda verken. Här blandas måleri med grafik, foto och arkitektur vilket ger en helhetsbild, dock utan att tyngas av alltför stort antal verk. Intressant är mötet med dadaisterna som var verksamma på flera håll i Europa, även i Berlin och av hur sedan nazisternas maktövertagande förändrar de konstnärliga uttrycken, eller förbjuder dem. Även av lite information skapas berättelser, som den lilla skylt invid en målning som talar om att konstnären avslutat sitt liv i Auschwitz. Efter kriget krävs en nyorientering, man tar inte vid det uppbrytande mot konstens normer som dadaismen påbörjat istället väntar en mer sakligt grundad skildring av omvärlden, men även en påverkan från öst. I bottenvåningen finns tillfälliga och nya utställningar. För tillfället möter nya kollage de dadaistiska, situationen i Rwanda belyses utifrån hur tragedin där inte funnits representerad i de stora internationella nyhetsmagasinen medan några upp och nedhängda träd sveper golvet i ett annat rum. Hit kommer jag gärna igen!
Sedan drar vi oss vidare in i stadsdelen och börjar gå på den livliga fredagsmarknaden där köpsugna kan shoppa allt från tyg till mat, kanske för att ha något extra gott på bordet ikväll, i denna fastemånad. Vi överger dock stället rätt snabbt, för värmen knäcker gärna den här resenären. 1 liter vatten senare landar (strandar?) vi på ett kafé vid Oranienstrasse. Här sitter vi på dockskåpsliknande möbler och låter omvärlden komma till oss.
Ikväll är det dags för att höra Schuberts Lieder i Französischer Dom och kanske för en promenad unter der Linden för där har jag ännu inte traskat.
Så fint det verkar museet.
SvaraRaderaVilken bra resa ni har! Hoppas att lindarna fortfarande doftar lika underbart!
SvaraRadera