Erövrad av Erövraren

Först några ord till dig som ännu inte läst, men som vill läsa Jan Kjaerstads Wergeland-trilogi - jag är inte helt säker på att du innan vill läsa något om böckerna. Varken här eller någon annanstans. Inte för risken att stöta på "spoilers" - det låter sig inte enkelt göras i dessa rika, flera öppningar djupa romanerna - men för att du ska få ha din läsupplevelse i fred och möta böckerna utan förutfattade meningar om vad de är, eller kan tänkas vara. Men du väljer så klart själv.

Jonas Wergeland, alltså. I den andra delen, Erövraren, sitter han fängslad, dömd för mordet på sin hustru. Hans livs historia ska skrivas av en professor som kört fast i sitt stora insamlade material, men som tur är får han oväntat hjälp av en mystisk gäst, som under sju dagar återskapar Jonas liv som hon visar veta sig mycket om. Dessa två bildar romanens berättarröster. Historien fortsätter att myllra fram liksom i den första boken, med förskjutningar i tidsperspektiv och ett alternerande mellan barn, ungdom, vuxenhet. 


Men berättelsen skiljer sig markant från den första. Jonas är här inte den unika stjärnan, eller den ständigt lyckade. Istället är han en medelmåtta som plågas svårt av att inte vara unik, av att inte träffa rätt och lyckas. Det är en mörk sida som skildras i romanen, där vissa skeenden känns igen från den första delen, och ibland fyller ut bilden, men samtidigt gör den mer skev. Det som visas fram är kanske en alternativ bild - en baksida, som på ett sätt är mer lik livet självt. Jonas är här snarare den som knuffas än den som blir knuffad, så att säga. Samtidigt som några av de återkommande personerna intar nya roller och positioner. 


Att läsa romanen är att bli påmind om egna tillkortakommanden, om egna barndomsbesvikelser, vilket är plågsamt i sig. Men framför allt är det plågsamt se denne Jonas, som inte rymmer den värme första delen uppvisade. Texten blir på så vis starkare, den berör djupare. Skuldfrågan - om Jonas dödat sin fru eller ej - blir allt mindre intressant - vad som formar en människa, och hur en människas liv kan ge upphov till olika berättelser är det verkligt intressanta. Samtidigt, det är en skildring av Norge, av ett land eller en tid i förändring. Det är tydligt i texten jag läser, och nästan lika gärna skulle en text om böckerna handla om det. Jan Kjaerstad som en tidsskildrare, lika väl som en människoskildrare.


Kanske finns lösningen på "gåtan" Jonas Wergeland i trilogins sista del? Kanske är han olöslig, precis som alla vi andra?

Förföraren 
Upptäckaren