Romanen belönades med Nordiska Rådets litteraturpris 2001, det är förståeligt samtidigt som de andra delarna vinner genom att vara än mer fabulerande och infallsrika. Nu är tonen klarare, kanske för att det är den sanna människan som berättar och beskrivs. Den tredje delen har också en betydligt skarpare samhällskritisk hållning, där Norge beskrivs som ett inskränkt land. Detta är något både författaren och huvudpersonen önskar bryta med, och som lätt ledera tankarna till dagens Norge.
Svaren som ges om huvudpersonen bildar nya pusselbitar - beroende på hur jag vrider de olika bitarna jag får bildas olika mönster och bilder av romanfiguren Jonas och det liv han levt. Jag önskar jag kunde göra som Jonas dotter, när hon på flera tv-skärmar samtidigt ser avsnitten i faderns revolutionerande serie om framstående norska män och kvinnor. På samma sätt skulle jag vilja läsa romanerna, sida vid sida men blicken riktad mot alla detaljer och skeenden samtidigt, dessa ibland cirkulära kringåkande berättardelar så svåra att få grepp om, och samtidigt så njutningsbringande.
Jonas är ingen skönlitterär läsare, han är snarare skeptisk till själva läsandet. Men kvinnan han älskar är en hängiven läsare och genom litteraturen hade Jonas kunnat få de svar han sökt om henne. Hade han öppnat Knut Hamsuns Victoria hade hans liv troligen sett annorlunda ut. Den fråga som ställs i denna avslutande roman handlar inte om varför han gjorde det, utan om varför hon gjorde det.
En läsera är över för mig.
Förföraren
Erövraren
Jag minns inte att läsningen av romanen "Victoria" skulle kunna ha gjort Jonas liv annorlunda (men du har säkert rätt - jag har nog glömt mycket). Dags för omläsning!
SvaraRaderaDäremot minns jag detta, apropå läsning:
Om Jonas hada vågat läsa ut Virginia Woolfs roman "Mot fyren" (som han en gång hade börjat på) så hade kanske inte Margarete behövt dö. Jonas var, berättas det, rädd för att läsa den boken. Varför? För då kanske livet blir förändrat.
lena kjersén edman
Det där är intressant. För mig framstår snarare Victoria som en "nyckel" än Mot fyren, så som det framställs i romanen (men då har jag inte Mot fyren i ngt färskt minne).
SvaraRaderaFantastisk läsning av Kjaerstad!
Härligt när man träffar mitt i prick! Blir svårt att matcha nästa bok nu va ? :-) Ska du börja med optimisterna? Den är jag nyfiken på.
SvaraRaderaVi har rätt bägge två, Hermia. Victoria och Till fyren (underbara romaner!) och läsningen/icke-läsningen av dem finns med symboliskt och reeellt i hög grad i UPPTÄCKAREN.
SvaraRaderaVictoria s. 417 ff
Mot fyren s. 315 ff.
(Jag blir kallsvettig av litterär upphetsning - och det beror inte på att jag har lunginflammation.)
LKE
Feelgoodbib: Du har helt rätt - det blir svårt hitta värdig ersättare till Jonas W och jag har började på De obotliga... :)
SvaraRaderaLena: Ja! Och ja - denna litterära kallsvett var återkommande under läsningen... Nu glider ju både Victoria (oläst) och Mot fyren (läst) upp på läslistan. Bara så där..
Fint tycker jag att Margarete, den döda kvinnan, blev huvudperson, projekt X till sist.
Ooo, nå holdt jeg på å brenne meg litt her! Men kalrte å komme unna før jeg fikk lest noen spoilere. Oppdageren er min neste bok, planen er å begynne på den i august og lese den nå kveldeneblir litt mørkere. Gleder meg!
SvaraRaderaNår jeg er ferdig skal jeg komme tilbake og se hva du har skrevet :D
Anaruh! Så roligt med en läskompis :)Och vilken tur mitt inlägg inte förstörde något för dig... Återkom gärna under och efter din läsning, ser fram emot att höra vad du tänker och tycker!
SvaraRaderaJag har inte läst dina tankar om böckerna här för jag väntar på att mitt beställda exemplar ska komma till biblioteket (del 1)- jag förstår att jag har något alldeles extra att se fram emot!
SvaraRaderaDa var jeg endelig ferdig med siste bok i triologien, og kunne endelig gå inn her og lese hva du har skrevet i dine omtaler av alle tre bøkene.
SvaraRaderaJeg er helt enig med deg på de to første. Jeg likte dem kjempegodt, og hadde nok høye forventninger til nr 3 uten at jeg vet akkurat hva jeg forventet.
Jeg synes at de 2-300 første sidene av Oppdageren var skuffende da jeg leste dem. Den fortellerstilen som jeg likte så godt i bok 1 & 2 virket bare kjedelig og gjennopptagende denne gangen. Men dette endret seg da jeg kom til de siste 200 sidene. Plutselig begynte bitene å falle på plass, og jeg skjønte hvorfor boken startet slik den gjorde.
Jeg tenker at man fint kan lese bok 1 (og kanskje 2) uten å lese de andre, men bok 3 bør man vente med til de andre to er lest for å få fullt utbytte av den.
Nå gleder jeg meg til å se TV-serien som jeg tok opp fra NRK i vinter/vår! Blir spennende å se hva som har fått plass, og hvordan de løser alle sprangene i tid og fortellernes vinklinger!
Vi får se om du läser kommentaren på din kommentar, Anaruh! Det låter ju jättespännande med en tv-serie gjord på böckerna, den kände jag inte till! Bok 1 och 2 är de jag minns bäst kanske för att de var så fyllda av berättarlust, och att det på något vis var ganska skönt att sväva i ovisshet, även om svaren kanske inte var det viktigaste. Jag har inte läst något annat av Kjaerstad men ser fram emot Normans område som nu kommit på svenska.
RaderaRoligt att samläsa så här!