Blädderdrömmar

Kanske överdoserade jag kaffet tidigare idag? Hur som helst är jag alldeles för rastlös för att läsa i boken (Assia Djebars Ingenstans i min fars hus) jag håller på med, trots att den är bra. Istället bläddrar jag, drömmer om en annan tid och en annan plats och funderar på om jag kanske vill se Midnight in Paris igen snart. Det känns helt rätt det med. I koppen följdriktigt te från Ladurée i Paris.

Att tänka sig att konst/kultur alls inte fanns är svårt. Vad vore vi utan denna möjlighet att uttrycka oss? Och vad vore vi om vi inte hade detta att på olika nivåer uppleva? Konst/kultur i alla dess olika former är som luften vi andas - livsnödvändig.

Så här skriver Dan Franck i förordet till Bohemian Paris:

"A world without art would be blind to itself. It would be confined within the boundaries imposed by simplistic rules. This is why totalitarian regimes, when they rise power, set out to censor, prohibit and burn. This is how they destroy ideas, dreams and memory, and the expression of differences, which are the fertile soil from which artists spring." 

Livsnödvändig indeed.