Besatthet

Det är något speciellt med att läsa böcker skrivna av litteraturälskare, sådana som inte i första hand är skönlitterära författare själva utan som delar min egen passion för det tryckta ordet, för de berikande och livgivande berättelserna. En sådan litteraturälskare är Elif Batuman och att följa med på hennes upptäcktsfärd i Besatta är tillfredsställande.

För Batuman vävs litteratur och liv samman på ett självklart sätt, hon associerar ledigt mellan levt liv och litterärt liv. Det är som om det egna livet är en spegel av litteraturen, av de ryska romanerna som ligger författaren närmast. Det är ofta dråpliga situationer som skildras, märkliga akademiska middagar som för tanken till Javier Marias Alla själar, studieresor till bl a Tolstojs gods, udda möten och kulturkrockar, misslyckade uppdrag och fantasifulla teorier. Det är samtidigt en roman om en ung kvinna på väg mot en karriär som litteraturforskare, och det är njutbart att läsa skildringarna av universitetsmiljön.  

Det här är en bok som jag lär mig och inspireras av, jag läser road och ibland skrattande samtidigt som jag på en tom sida längst bak i boken noterar titlar och författare som jag vill läsa. För Batuman är litteraturen på blodigt allvar, samtidigt som sättet hon berättar om den och om sina vedermödor i att närma sig den på, skildras lustfyllt. Om man förväntar sig en fördjupad betraktelse eller en exposé över den ryska litteraturen blir man besviken, om man istället väntar sig att möta en hängiven läsare som engagerar sig totalt i sitt ämne så tror jag man blir nöjd. Jag läser Besatta istället för att ägna mig åt mina egna studier samtidigt som jag längtar efter att hänge mig åt skönlitteraturen. Äta fler av de stora romanerna. 

Det är sällan jag tackar ja till läsexemplar men den här gången blev jag så glad när jag fann ett gammalt erbjudande i min elektroniska brevlåda, om den bok jag kände allra mest för att läsa. Så tack, Helena på Natur & Kultur för att du snabbt stillade min läshunger.