måndag 2 april 2012

En bokhandel i Paris

"Inom kort fick min mor i Princeton ett telegram från mig, vilket kort och gott löd: "Öppnar bokhandel i Paris. Var snäll sänd pengar", och hon sände mig alla sina besparingar."
Nej, Hermia har inte gett sig ut på äventyr - bokhandeln är Shakespeare and Company och den som öppnar den är Sylvia Beach. Jag har just avslutat Parispärlan där Beach med mycket värme och på ett personligt sätt berättar om sina år med den älskade bokhandeln. Det är goda minnen som valts ut även om läsaren mellan raderna förstår att berättaren inte alltid har en alldeles angenäm tillvaro. Sylvia Beach träffar dem alla - Joyce, Hemingway, Fitzgeralds, Barnes m fl både engelskspråkiga och franska författare och andra kulturpersonligheter. Bokhandeln som slutligen placeras på Rue de l'Odeon blir ett nav som många av dem kretsar kring, den blir en salong och ett postkontor i ett. Gruppen skingras och bokhandeln upphör när nazisterna klampar in i Paris - men innan dess levs livet.

Boken är översatt av Erik Andersson, som väl är densamma som nyöversatt Joyces Ulysseus? Ulysseus som Beach var den första att ge ut. Beach sliter verkligen för den (ende) författare hon förlägger. Det var, läser jag, viktigt att den ursprungliga Ulysseus fick exakt rätt grekiskt blå omslagsfärg - kanske något man tänkt på i formgivningen av den helt nyutsprungna versionen? Boken som idag verkar vara många läsares både heta dröm och stora skräck smugglades vid tiden för utgivningen till USA där den var förbjuden, via Kanada. Beach skriver

"Varje dag tog han [en snäll medhjälpare i Kanada] färjan med ett exemplar av Ulysseus innanför byxlinningen, vilket han har beskrivit för mig senare. Det var under spritsmugglingens dagar, så det florerade en mängd figurer med besynnerlig kroppsform, men det bara ökade risken för att bli genomsökt."

Jo, jag tror Beach gör vägen till Joyce mer jämn att gå på. Hennes egen bok är hur som helst en stor källa till litterär glädje.

Annat - samma tid samma plats
En fest för livet
Midnight in Paris 
och så
Nuvarande Shakespeare & Co

6 kommentarer:

  1. Denne bokhandelen var kjempeviktig for Hemingway de årene han bodde i Paris. Takket være S.Beach hadde han lesestoff. Han var blakk som en kirkerotte og Sylvia hjalp han ved flere anledninger. Hemingway skriver en del om hvor viktig dette var for han og flere av de andre forfatterne som bodde i Paris på denne tiden.

    SvaraRadera
  2. Vad roligt med hennes memoarer! Hade ingen aning om att det var krivna eller ens fanns på svenska. Vilket liv hon måste ha levt! Säkert inte lätt alla gånger som sagt, men himmel så spännande!

    SvaraRadera
  3. Läste En bokhandel i Paris för ett par år sedan. Beach kärlek till litteraturen och sin bokhandel var fint skildrat. Däremot blev jag mäkta irriterad på hennes krypande för Joyce.

    SvaraRadera
  4. Läs gärna Janickes text som handlar om en bok om Hemingway! http://jegleser.blogspot.se/

    Bokomaten - det finns en tidigare utgåva också på svenska, läste den ngn gång på 90-talet men kände mig mer bevandrad i litteraturen den här gången. Och ja - det är spännande!

    Petra - ja, och SB är så hedersamt snäll i sin berättelse, kanske tur för Joyce hon skrev den med lite avstånd i tid. Men det här säger "allt":
    "Under samarbetet med Joyce stod det klart för mig från första början att nöjet var på min sida - ett oändligt nöje - och förtjänsten på hans."

    SvaraRadera
  5. Visst är den härlig:) Jag läste den, om jag minns rätt, förra våren och tyckte (såklart;-) den var jätteintressant. Vad som gjorde det hela än mer givande & kul var att jag i samma veva läste Diana Souhamis biografi "Gertrude och Alice", en otroligt anekdotrik & fängslande bok om det minst sagt säregna paret. Det var såklart en "namedropping" utan dess like i positiv bemärkelse då ju Gertrude Stein hade ett finger med hos absolut "alla":) Under samma tid var jag även och såg fenomenala Gunilla röör i pjäsen på Stadsteatern om Gertrude Stein- så det blev mycket parisiska konstnärs- och litteraturkretsar där ett tag... Ngt man ju iof aldrig kan få för mycket av:D

    SvaraRadera
  6. Jenny - så fint med ett sådant dyk i Parislivet! Tror jag gjorde samma sak när förra utgåvan av Shakespeare &co kom, läste något av/om Stein/Toklas.. lägger Souhami på minnet!

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!