den går inte att komma undan, orden sitter där heläkta, fastgjutna och egenartat levande. Tjejen jag läser om är en sann och sannolik mardröm, en mardröm jag vill hålla armarna om, lova att det kommer att bli bra. Ibland läser jag grimaserande för det är så äckligt. Mest läser jag med andan hållen: Vad ska hända mer? Sen? Det planar ut lite, det vassa trubbas. Men vilken käftsmäll den är att läsa, Ingenbarnsland. Vilken upprättelse för de som ingen ser, eller ingen vill se.
Tack för din text. Jag läste och upprördes av den och har lämnat vidare till kollegor att läsa. Det är tecknet på en bra bok, att man genast skickar den vidare.
SvaraRaderaFörfattaren är debutant!! Man kan knappt tro det! Det är verkligen en stark och viktig bok.
SvaraRaderaJag är nyfiken på vad du kommer skriva om Ejersbo...
Ja, den boken måste vidare!!
SvaraRaderaHåller med om att det verkligen är en stark debut! Och det lovar gott för litteraturen att det är stor spridning i stil mellan de olika debutkometerna, tänker t ex på Bannerhed.
Fin intervju också med författaren i Babel igår.
Men visst är den fantastisk! Jag älskar den. De bokbloggade om den i senaste babel förresten.
SvaraRadera