fredag 14 januari 2011

Bon appétit

Marcel Prousts vindlande språk är ingen lätt läsning för vintertrötta Hermior. I dagsljus under ledig tid är det en njutning att vila i det sinnliga och jag hänförs tillsammans med den lille pojken av Combrays hagtornsbuskar. Så kommer kvällarna efter jobbet och jag kommer ingenstans i språkets vindlingar. Men idag är jag ledig och solen strålar över bokens sidor så det är snart, alldeles snart lästid.

Maten är central i berättelsen, middagarna styr dagarnas utformning. Om detta finns en bok skriven, Till bords med Proust
där man iscensatt miljöer, menyer och recept utifrån Marcel Prousts romaner. En genväg till Proust, portionsvis, som jag bläddrar lite i för att inte få för mycket av de senare delarna av romansviten avslöjade. Lite underligt kanske med detta smalare perspektiv på litteraturen men boken är fin att bläddra i. Och recepten med uppmaningen att "Be din fiskhandlare filea fisken" och ingredienserna "1 kg små levande sandkrypare" en hälsing från en annan tid (eller helt enkelt från det franska köket?). Desserterna är mer lockande.
I romanen finns den kanske mest omtalade litterära kakan? Den i lindblomstéet nedsmulade Madeleinekakan som sätter fart på barndomsminnena. Sådana kakor serverades, välförpackade, på hotellet i Paris där jag var för en vecka sedan. Sötsaker till frukost är inget för mig, men kakan råkade följa med hem.
Och jo då, den går att äta fast jag tror att just den här innehåller väl mycket konserveringsmedel eller liknande. I koppen inte lindblomste men väl te från Paris.

11 kommentarer:

  1. Någon gång ska jag följa i dina fotspår och läsa Prousts böcker. Matboken kanske jag få införskaffa ganska snart, den ser jättefin ut. Många vackra bilder va? /Therese

    SvaraRadera
  2. Den matboken har jag också! Jag funderade på att laga något ur den, men min lokale slaktare hade inga kycklingfötter just den dagen... Men den är så vacker och inspirerande!

    SvaraRadera
  3. Therese: Inser det kommer att ta sin tid läsa Proust, vilket jag i och för sig anade... Och ja, det är vackra bilder i boken!

    Jenny B: Ja, ingredienserna är inte de vanligaste :-)

    SvaraRadera
  4. Jag har bara ätit madeleinekakor vid ett tillfälle. När vi diskuterade boken på kursen. Det var speciellt :0)

    SvaraRadera
  5. Cilla - det minns jag också! Visst var de hembakta? Och med rätt te till? Minns det som en fin överraskning..

    SvaraRadera
  6. Den sommaren då jag läste Proust (2och en halv del)
    hade jag väldig hjälp och stimulans i min läsning av Olof Lagercrantz bok om alla böckerna i sviten.

    lena k e
    (Likadant när jag läste Dante.)

    SvaraRadera
  7. Å den boken har jag! Har dock inte läst den. Bläddrat i den kanske, men inget verkade så lockande om jag minns rätt. men jag kan minnas fel. HAde ingen kaka som hjälpte till.

    När jag bodde i frankrike åt jag faktiskt ofta madeleines. Även den plastiga sorten. Det finns en muffins på ICA med lika många Enummer i som smakar ungefär likadant.

    I sammanhanget får jag väl lov att erkänna att jag inte läst så mycket Proust, mer än det som var obligatoriskt på A-kursen i litt.vet. Men har samtliga band i min bokhylla på toa (!) vilket av somliga uppfattas som väl entusiastiskt.

    Men däremot så har jag varit i Cabourg!

    SvaraRadera
  8. Lena K E: Övervägde att låta Lagercrantz följa med hem från biblioteket men bestämde mig för att börja med en "ren" text. Fast det kan bli aktuellt senare för första delen är jag ju bekant med sedan tidigare, kanske behövs lite klok ledning senare.
    Är Proust ett långsiktigt projekt för dig eller hur kommer det sig att du inte fortsatt att läsa?

    Catrin - du har bott där! Härligt! Och matboken, lockande på sitt sätt även om den inte får mig att plocka fram grytorna. Udda med sviten på toa... Tror man blir sittande länge om man börjar där ;)

    SvaraRadera
  9. Hermia:
    Jag har också då och då - som vi lyckliga Stockholmare kan göra - tagit T-banan för att lyssna på högläsning av "På spaning..." .
    Den här högläsningen (mestadels av skådespelare, men också av andra) har pågått ett par år.
    Därmed har jag hört många delar ur de böcker i sviten som jag inte har läst själv.

    De sista delarna är intressanta de också, men inte riktigt lika bra som de första (har jag förstått)...

    och livet är inte så långt.

    Så jag gissar att jag aldrig kommer att läsa de senare delarna i På spaning ... från pärm till pärm.

    lena k e

    SvaraRadera
  10. Lena - jo, jag har läst om de där högläsningarna.. Ni har det bra ni!

    SvaraRadera
  11. Inte så förvånande kanske har jag bläddrat och läst i den här boken rätt mycket, men inte läst Proust i övrigt.. illa, eller hur?:)

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!