Bon appétit

Marcel Prousts vindlande språk är ingen lätt läsning för vintertrötta Hermior. I dagsljus under ledig tid är det en njutning att vila i det sinnliga och jag hänförs tillsammans med den lille pojken av Combrays hagtornsbuskar. Så kommer kvällarna efter jobbet och jag kommer ingenstans i språkets vindlingar. Men idag är jag ledig och solen strålar över bokens sidor så det är snart, alldeles snart lästid.

Maten är central i berättelsen, middagarna styr dagarnas utformning. Om detta finns en bok skriven, Till bords med Proust

där man iscensatt miljöer, menyer och recept utifrån Marcel Prousts romaner. En genväg till Proust, portionsvis, som jag bläddrar lite i för att inte få för mycket av de senare delarna av romansviten avslöjade. Lite underligt kanske med detta smalare perspektiv på litteraturen men boken är fin att bläddra i. Och recepten med uppmaningen att "Be din fiskhandlare filea fisken" och ingredienserna "1 kg små levande sandkrypare" en hälsing från en annan tid (eller helt enkelt från det franska köket?). Desserterna är mer lockande.

I romanen finns den kanske mest omtalade litterära kakan? Den i lindblomstéet nedsmulade Madeleinekakan som sätter fart på barndomsminnena. Sådana kakor serverades, välförpackade, på hotellet i Paris där jag var för en vecka sedan. Sötsaker till frukost är inget för mig, men kakan råkade följa med hem.

Och jo då, den går att äta fast jag tror att just den här innehåller väl mycket konserveringsmedel eller liknande. I koppen inte lindblomste men väl te från Paris.