Hur som helst: filmen! Den kanske inte hör till de allra bästa men jag gillar den precis som jag gillade Melinda & Melinda, men inte så mycket som jag gillade Vicky Christina Barcelona eller en del av Allens tidigare med honom själv agerandes. Allens ingredienser känns igen - det är den äldre mannen som inte accepterar sitt åldrande utan lämnar frun för en yngre chockerande kvinna, frun som söker sig till ett "medium" (och till whiskyflaskan) för att hantera sitt liv och så dottern som lever med en författare vars karriär stannat av. Hon drömmer om barn, ett eget galleri och om att inte längre bli försörjd av sin mor medan författaren suktande kastar blickar mot den rödklädda kvinnan i huset mittemot.
Woody Allen måste ha de mest lyhörda scenografer för bildligt är hans filmer en fröjd. I den här filmen gillar jag den boho-akademiska stilen med rum som befolkas av stilrent klädda människor och som kontrasteras mot de andra filmmiljöerna. Det ger lite soft skönhet i vintermörkret.
Denne gleder jeg meg til!!
SvaraRaderaOg jeg har fått billetter til W.Allens konsert i Oslo Konserthus han skal spille sammen med new orleans jazz band :-)
Wow!! Vilken grej!
SvaraRaderaHm det verkar finnas biljetter kvar till konserten i Stockholm...
SvaraRaderaGillade också den där filmen, men tyckte inte heller att det var något av det bästa jag sett. Lite lättsam underhållning som inte gör något större avtryck i en ...
SvaraRaderaÅh! Den såg jag ju just idag! Jag har sett tre filmer på bio nästan i ett sträck nu, och alla var bra på olika sätt. Jag håller med om att miljöerna var så härligt trovärdiga och inbodda. Jag gillade också att (några av) kvinnorna inte var trådsmala, så att inte alla verkade stöpta i samma form. Gemma Jones som spelar den ädlre kvinnan har jag mest sett som stenhård MI5-spion i Spooks, men efter bara några sekunder var hon ett med den här rollen för mig. That's good acting, folks!
SvaraRaderaJag håller ju Allen som en av mina absoluta favoritregissörer. Känslan av att (mer el mindre;-) vilja hoppa in i filmerna och leva karaktärernas "New Yorkintellektuella/ kulturella" liv kommer oftast som ett brev på posten...Men visst håller jag med om att det finns rejäla toppar och dalar hos min käre Woody. Och jag håller med om att denna hör till ngt slags mellanskikt... men jag blev på bra humör av den! Som du säger Hermia; miljöerna är ju bara helt underbara och den framkallade en trevlig, lite godmodig känsla hos mig. Så visst gillade jag:D
SvaraRaderaVad roligt att läsa om den här här också. Jag är sugen, men det verkar vara en mellanfilm från allens sida. Skriver samma sak här som jag gjorde till Jenny B också.. Jag kan inte hjälpa att jag tänker på allen själv när jag hör den, äldre man med mycket yngre kvinna... Jaja, hur som helst verkar filmen faktiskt vara rätt vilsam i alla fall. jag har insett att jag faktiskt gillar allens nyare filmer mer än jag gett dem cred för. De äldre är fortfarande mästerverk, men de nyare är inte så pjåkiga de heller.
SvaraRaderaJa, den var bra! Och jag gillade också att det fanns helt vanliga putmagar under klänningarna.
SvaraRaderaBokomaten: En annan karaktär i filmen jag tyckte gav visst uttryck åt det neurotiska draget jag gillar i Allens filmer med sig själv i var dottern! Samma sak i Vicky Christina-filmen där jag tyckte hans tidigare karaktär fanns i den ena av kvinnorna...
Det här inlägget fick mig att komma till skott och äntligen se Vicky Christina-filmen härom kvällen. Jag kan bara hålla med om Allen-scenografin, men själv njuter jag alltid något oerhört av dialogen. Så många ord!!!!!
SvaraRaderaSka så klart se den här filmen också vad det lider, men så uppdaterad är inte likt mig, så den får vänta lite :-D
Vixxtoria - jag håller helt med dig; dialogen är fantastisk! Så rapp och naturlig. Gillar Barcelona-filmen riktigt mycket!
SvaraRadera