söndag 7 november 2010

Baksidan vs innehållet

Fortfarande vet jag inte om jag tidigare läst Maskeblomstfamilien (fast på svenska i så fall) eller ej. I en förhoppning om mer klarhet läser jag lite här och där om boken, utan att låta mig få veta för mycket. En jämförelse mellan de norska och svenska förlagens sätt att presentera boken gör mig lite förvirrad. Är det verkligen samma produkt som beskrivs? Olikheten beror alltså inte på språket utan på att man valt helt olika ingångar för att introducera texten, ger två olika bilder av vad det är för slags roman. Den svenska texten som om jag inte missminner mig även är baksidestext på den svenska utgåvan stämmer illa överens med den bok jag faktiskt läser medan den norska direkt fångar in vad det handlar om. Kanske fanns redan vid den eventuella första läsningen en förvirrande känsla av att baksida och innehåll inte stämde överens, att det jag läste var något mer och djupare? Ofta läser i alla fall jag baksidestexter för att få en bild av böcker jag väljer mellan att läsa. Men hur mycket följer den där inledande presentationen med under själva läsningen? I hur stor utsträckning påverkas läsupplevelsen eller uppfattningen av det lästa av hur det presenteras?   


Så här, förlagens olika presentationer:
1. Cappellen Damm, det norska förlaget:
Maskeblomstfamilien er en roman om skam og identitet, mørk, annerledes og glitrende godt skrevet.


Jeg hadde en god oppvekst. Far døde da jeg var tolv. Mor la seg tidlig. Jeg var enebarn.

Slik åpner Lars Saabye Christensen sin nye roman, et kammerspill som finner sted i de brede gatene bak Slottet, midt på sekstitallet. Fortelleren beretter om sin oppvekst, fra han er tolv til sytten, i et hjem som er en brønn av hemmeligheter, forstillelser, taushet og unnlatelsessynder. Faren, en patentingeniør, tar livet av seg på første side, mens moren legger seg for godt, og den unge fortelleren må vokse opp med en mager Tante, som ikke gjør tilværelsen lys for noen. Og i en scene fra en sommerferie sier en av farens oppfinnere som er på besøk uforvarende til ham:

"Du er din fars rareste patent."


2. Wahlström o Widstrand, det svenska förlaget:
Efter den prisbelönta och mycket uppmärksammade Halvbrodern är Lars Saabye Christensen tillbaka i 1950- och 60-talens Oslo. I Maskrosfamiljen får vi följa en androgyn tonårings första steg mot att bli vuxen.

I skuggan av faderns självmord och moderns sjukdom lever hon/han, som efter sin första sexuella erfarenhet kallas Ladyboy, tillsammans med en egensinnig faster. De två kan omöjligt tåla varandra och grymheten dem emellan vet oftast inga gränser. Ladyboys enda vän är grannflickan Emilie.

Först när Ladyboy får huvudrollen i en uppsättning av Kung Oidipus tycks bokens huvudperson finna ett frö till något som en dag skulle kunna bli ett jag. Men slitningarna mellan konventionen och identiteten är starka. Omgivningen menar att Ladyboy inte äger någon skam i kroppen, ett påstående som i förstone verkar oskyldigt, men när polisen står i dörren uppdagas kanske hemligheter som borde ha förblivit begravda?

Nästa gång jag nämner boken lovar jag att jag har läst ut den. Ok?

Ps Idag, dagen efter inlägget, ångrar jag lite att jag tagit med beskrivningarna. Den svenska avslöjar förtar ju det undanglidande, gåtfulla i romanen. Det som gör den så intressant och stark. Fast just det är ju inte mitt fel...

6 kommentarer:

  1. Nu är det något skumt igen! Jag har skrivit flera kommentarer som jag inte ser på de senaste inläggen. Jag skrev dem som anonym för jag orkade inte logga in. Eller så har du kanske valt att inte godkänna dem :-)
    Men jag ser ju att ni har haft det bra i Oslo. Ska bli kul att höra vad maken tyckte om Loes bok. Jag står i kö på den.

    SvaraRadera
  2. Men vad konstigt!! Jag får en del "anonyma" kommentarer, men dem brukar jag ju se - en del skräp men också helt vanliga fina personer som du. Men dina har jag inte sett!! Undrar vad man kan göra åt det?

    Maken skrattade högt igår när vi väntade på flyget, så ett riktigt skrattpiller verkar Loes bok vara.

    SvaraRadera
  3. Det är intressant det där med baksidestexter. Jag brukar försöka läsa dem först efteråt, eftersom jag ofta tycker att de styr in läsningen på vad som är viktigt, vem som är huvudperson, och så väntar man bara på det DÄR som avslöjas på baksidan, men som i romanen inte händer förrän på sidan 348 av 370.

    Men det är klart att jag också står och jämför ibland, eller läser och funderar på om något okänt och oprövat ska få följa med hem.

    Men det här du har, det verkar ju både intressant och lite mystiskt. Det ska bli spännande att se om du upptäcker att det är samma eller olika böcker ;-) Samtidigt är det ju intressant att man valt att ha helt olika ingångar till samma bok beroende på språk. Ibland kan man fundera över om man tror att det ena sättet att skriva om boken säljer bättre än det andra, men här verkar det ju inte handla om det - eller?

    SvaraRadera
  4. Vixxtoria - ser man olika på läsaren i No och Sv undrar jag. Är det lättare att sälja in en bok med ett "deckar/thriller"-anslag i Sv? En förminskning av innehållet är det i så fall enligt mig. Men då är jag förstås styrd av den no ingången till boken...

    Minns en blogg, kanske Pocketpocketpocket, som läste romaner utan något som helst avslöjande på omslaget. Kanske var det t o m så att varken titel eller förfnamn stod utskrivet. Ska se om jag hittar det.

    SvaraRadera
  5. Hm Pocketpocketplocket har ju slutat skriva. Men inlägget om de titel- och framsideslösa böckerna finns här http://pocketpocketpocket.blogspot.com/2009/04/jag-laste-en-roman-utan-titel-omslag.html

    SvaraRadera
  6. Tack för länken! Den hade jag inte läst (enligt datumet så är den skriven bara nån månad efter att jag började blogga, så jag har säkert missat den). Det är väldigt intressant det där med omslag och förväntningar och vem man vänder sig till.

    Böcker får ju ofta nya omslag (i andra länder, för pocketutgåvan, när de ges ut på nytt osv), och då kan man ju ibland undra hur det har tänkts, eller inte har tänkts. Men det skulle vara intressant om en bok samtidigt gavs ut med flera omslag för att appellera till flera grupper. Det kanske görs/har gjorts?

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!