Det är något speciellt med det norska

Eftersom jag blev så förtjust i romanen jag nyss läst ville jag alltså genast läsa något mer av författaren. Så igår, under en promenad i området Majorstuen, inhandlades Maskeblomstfamilien. En bok på norska alltså och det går rätt bra. Jag tvekade först om just den här titeln eftersom jag trodde att jag redan läst den. Men nu efter ca 1/5 del läst så tror jag möjligen jag inbillat mig en tidigare läsning, för den känns ny och fräsch. Bra är det hur som helst fastän anslaget är mörkare än i Saabyes Cirkus. Även denna roman är en uppväxtskildring och jag börjar känna mig som Holly Hock - när jag så här tillfälligt djupdyker ett författarskap! Det är så inspirerande och jag ser redan teman som återkommer i de båda böckerna. Ett tema är fotograferandet, avbildandet - som ju Holly skriver intressant om utifrån Siri Hustvedts romaner! Det ger något extra förstår jag, att läsa på det sättet.

Det är något speciellt med den norska litteraturen. I ett avsnitt av Babel fick Erlend Loe frågan om hur norsk och svensk barnlitteratur skiljer sig. Loe menade att den norska är mer fräck än den svenska. Ett liknande förhållande tror jag gäller litteratur skriven för vuxna: De norska författarna experimenterar mer, utan att formen för den skull tar över innehållet, och litar på att läsaren hänger med. Det finns en stark tilltro till både berättelsen och läsaren. Från de senaste årens läsning av nordiska berättare är det de norska som gjort starkast intryck och även de som dröjer sig kvar i minnet mest. Det stämmer väl med Jenny B:s resonemang som jag också haft i huvudet när jag läst romanen. Jag ska inte upprepa dina/hennes tankar men jag blir mer och mer övertygad om att det stämmer! Det är hög kvalitet på den norska litteraturen som har djup utan att vara alltför svårtillgänglig. Men ändå på topplistan i den besökta bokhandlen mest översatta svenska deckare. Det finns, förstår jag, många norska författare som aldrig når Sverige. Men de som väl nått oss känns väl utvalda och det är fint få införskaffa norska böcker för svenska pengar för uffda, det är dyrt med böcker i Norge.

Nu ska jag återgå till Maskeblomst-boken samtidigt som jag ler i smyg åt maken som skrattar sig genom Erlend Loes Stille dager i Mixing Part. Sedan är det dags för middag någonstans i den norska huvudstaden.


Ps Här finns den krönika som Elisabeth nämner i sin kommentar här nedanför. Vill du så applicera artikelförfattarens tankar på svenska förhållanden...