För tre år sedan återuppstod Hermia Says. Bloggen startade några månader, tror jag det var, tidigare men då tog känslan av fånighet över och det bloggades av. Men så den 5 november 2007 en nystart:
Att skriva om böcker gör att tanken skärps. Den skärpan har jag saknat sedan jag slutade blogga i början av hösten. Så därför gör Hermia nu entré igen på bloggarenan.
Och så tänker jag fortfarande. Det är en extra utmaning att sätta ord på det lästa, eller upplevda för bloggen har vidgats lite från att handla om enbart litteratur. Bloggformen som verktyg, där text, bild m m kan kopplas samman samtidigt som det tänkta inte studsar mot en stum vägg utan får respons bland andra läsare och kulturupplevare, är fantastisk. Bloggen är min minnesbank - när jag skriver är det utifrån vad jag finner intressant, samtidigt som det att föreställa sig en läsare gör skrivandet extra roligt. Att det kanske finns någon som plockar upp det jag skriver här. Jag uppskattar mycket de samtal som äger rum här - om filmer, böcker, resor etc - och på andra ställen.
Det finns så många fina till stilen olika bokbloggar där ute och många tankar att att ta del av! Och jag kommenterar gärna själv, men är inte den mest sociala bloggaren. Mitt jobb som utåtriktad och ibland programmakande bibliotekarie ger nog en viss mättnad för arrangemang även utanför arbetstid... Det är dock roligt iaakta de utmaningar etc som pågår. Sällskapet jag befinner mig i här är trevligt, engagerat och inspirerande. En slags allomfattande bokcirkel med ytterst stor frihet. Och läsningen har lämnat soffhörnet.
Dagen till ära bjuds här på imaginära praliner - valfria smaker. Välkommen!
Grattis till tre år! Jag tar något med ljus mjölkchoklad i. Orkar inte de tunga fyllningarna.
SvaraRaderaGrattis :0)
SvaraRaderaJeg er veldig enig med deg i det du skriver. Jeg har blogget i litt over to år nå, og det er utrolig lærerikt, morsomt og nyttig på mange måter. Jeg har også blitt kjent med flere "boknerder" gjennom bloggingen, mennesker jeg har møtt i det virkelige livet etter først å ha fulgt bloggen deres lenge. Det er så morsomt!
SvaraRaderaGratulerer med 3 årsdagen forresten :-)
SvaraRaderaTack! Så kloka tankar du har. Jag tar en mörk choklad med fyllning av nougat till mitt eftermiddagskaffe och känner stor glädje över att läsandet har lämnat soffhörnet.
SvaraRaderaJag är my glad över att du inte la ner dina ord den där gången för tre år sedan! Och att jag hittat till din fina blogg. Utbytet av tankar kring böcker, film och resor har blivit en ny och fantastisk rolig del av mitt läs-och filmliv. 100 % uppskattning- och tack för den läckra pralinen(min är nougat;-) skickas härifrån mig.
SvaraRaderaTack :-)
SvaraRaderaNi är fina att dela soffhörnet med!
Men det är väldig åtgång på nougaten... framför mig ligger högst reella praliner - mörk choklad m lakrits och saltkorn.
Grattis på treårsdagen :-) Ursäkta att jag vräker i mig så här av alla sötsaker, som alla vet är virtuellt godis fritt från kalorier, så jag passar på.
SvaraRaderaSå bra du skriver om skrivandet här! Ibland vill man tänka efter om varför man bloggar. Jag vill gärna tipsa och inspirera andra om konserter, teaterpjäser, utställningar och böcker som är bra. Men dessutom är det jag skriver som en dagbok för mig, och ibland när jag läser gamla poster blir jag (glatt) överraskad när jag ser vad jag skrivit.
SvaraRaderaJag är glad att du fortsatte blogga, Hermia!
Åh, grattis, får man ju säga. Så himla glad att du bloggar. Känns som man har en vän där ute i cyberspace, liksom. Förstår inte hur jag kunde missa att du faktiskt gifte dig den där gången för två år sedan. Jag har däremot en väldig föreställning om hur det gick till. Lite 20-talsstuk på klänningen, eller hur? Jag föredrar faktiskt nog den mörka chokladen med lakris och saltkorn så får se hur mycket det blir kvar till dig.;)
SvaraRaderaLyran, visst är det fiffigt kunna äta hur mycket som helst utan varken viktuppgång eller hål i tänderna :-)
SvaraRaderaJenny B - jag läser gärna det du skriver. Det är fint samla alla kulturupplevelser på ett ställe, roligt se tillbaka på för lite ny energi o påfyllning.
Bokomaten - det är en speciell sorts vänskap det här! Hoppas dock vi faktiskt hinner prata nästa gång vi ses irl...
Du missade ju inte alls mitt bröllop, du var ju en av gratulanterna här! Inlägget med smurfarna var det första jag skrev om den stora dagen. Och så har du förstås rätt, klädd i ngt slags 20-tals klänning var jag. Fast det var ingen äkta brudklänning och den var inte på riktigt fårn 20-talet. Helt rätt för mig kändes den i af och jag var så glad när jag hittade den, efter att ha våndats åt utbudet på de "rätta" salongerna. En butik i Hässleholm (om jag inte minns fel) levererade en lagom lång, lagom fin med spets, broderier och volanger. :-)
Gillar den men har inte hittat ngt annat användningsområde för den dock. Oj, det blev en lång utvikning...