Abraham B. Yehoshua

Nu kliver jag på boktåget för vidare färd mot Mellanöstern, resans andra anhalt. Jag väljer att läsa Kvinnan i Jerusalem (Brombergs) av Abraham B. Yehoshua, en roman jag tänkt läsa sedan jag först fick ögonen på den. Även denna resa startar med ett kort författarporträtt:

Abraham B. Yehosha föddes 1936 i Jerusalem. Han ägnar sig åt studier i hebreisk litteratur och filosofi för att sedan börja en lärarkarriär. Några år på 60-talet tillbringades i Paris men han är numera professor i litteratur vid universitetet i Haifa. Hans produktion är stor och består av romaner, noveller och pjäser. Yehousas författarskap har belönats med flera litterära priser. Det är en välrenommerad författare. (källa)

I en artikel i Boston Review skriver Ross Feld bl a så här om Yehoshuas böcker

And, most of all, he’s also one of those faintly embarrassing novelists who spends a lot of time down close to his characters’ skinned knees, more at home with their failures than with their successes. This un-Olympian perspective earns him membership in what might be called the Big Baby school of literary genius, the masters of which--Cervantes, Gogol, Chekhov, Svevo, Kawabata, Philip Roth, Skvorecky, Martin Walser--tend to be writers for whose characters the experience of adulthood is wonderously unstable and reversible. Their people live best to blunder, or else to flee.

Another winningly uncool, even gauche, element to Yehoshua’s work is the spring of its formal energies, a bounding zeal to put a book together slightly differently each time. From the start his readers have grown accustomed to chapters setting out in a kind of shadowy mutter, to unassigned personal pronouns, to shifting subaqueous lighting.** (källa, från artikeln har jag också lånat bilden)

Den här intervjun med författaren ska jag återkomma till senare, den verkar avslöja lite mer om boken än vad jag önskar veta så här i början av läsningen.

Men nu - dags att återgå till boken!

**Eftersom jag känner mig lite osäker i texten ovan låter jag Google översätta den. Ta en titt på det här:

Framför allt, han är också en av de svagt pinsamt romanförfattare som tillbringar mycket tid ner nära hans tecken "avhudade knän, mer hemma med sina misslyckanden än med sina framgångar. Detta un-olympiska perspektiv tjänar honom medlemskap i vad som kan kallas Big Baby skola litterära geni, befälhavarna som - Cervantes, Gogol, Tjechov, Svevo, Kawabata, Philip Roth, Skvorecky, Martin Walser - tenderar att vara författare vars tecken erfarenheterna från vuxenlivet är wonderously instabila och reversibel. Dessa människor lever bäst blunder, eller att fly. En annan winningly häftig, även gauche, element till Yehoshua arbete våren sitt formella energikällor, en bounding iver att få en bok tillsammans något annorlunda varje gång. Från början hans läsare har vant att kapitlen som i ett slags SKUGGIG muttra att otilldelad personliga pronomen, till att flytta över subaqueous belysning.

Mer kreativt än glasklart tolkat denna gång...