Nio nätter - Nove Noites

Den brasilianske författaren Bernardo Carvalho läser en artikel i tidningen om en antropolog vid namn Buell Quain. Antropologen tog 1939 sitt liv i Brasilien, efter att ha vistats en tid i en indianby. Carvalho blir som besatt av Quain och vill försöka ta reda på hur det kom sig att han valde att avsluta sitt liv, omständigheterna är mycket oklara. Att Quain var en förvirrad ung man som till viss del levde utanför uppställda normer och i sammanhang svåra att hantera eller komma underfund med är dock redan från början tydligt för såväl författare som för läsare.

Boken, som är en blandning av fakta och fiktion, skildrar berättarens/författarens sökande efter sanningen om Quain. Det blir en färd mot mörkrets hjärta - mot en av författaren outforskad mark och in i en annan människa. Genom brev som Quain skrev alldeles innan självmordet försöker Carvalho förstå vad som hände. Författaren anar ett förkommet brev, ett brev från Quain som aldrig avsändes. Kanske finns det, kanske inte. Det finns även en andra berättarröst i boken - en man som under nio nätter hörde en drucken förvirrad Quain berätta. En man som kanske vet vad som verkligen hände. Eller inte.

Men berättaren stannar inte vid samlandet av dokument: han söker upp människor ur Quains förflutna, ibland på ett ganska manipulativt sätt och han besöker den indianby Quain befann sig i för att försöka få veta mer om vad som hände den där gången för länge sedan. Genom besöket där skiftar förhållandet mellan vem som är utforskare och vem som utforskas - författaren blir här den som undersöks och sätts på prov. Carvalho har svårt att finna sig i ursprungsbefolkningens behandling av honom, har svårt att förstå det som händer, förlikar sig inte med mat och sedvänjor.

Arbetet att lösa gåtan Quain går vidare men oförklarliga sammanträffanden sker och olycksaliga händelser inträffar som på ett drastiskt sätt påverkar Carvalhos eftersökningar. Paralleller dras mellan författarens och Quains liv; vi möter dem båda i relation till föräldrar och älskande, ser vad som format personerna. Detta ger ytterligare en dimension åt historien och gör den mer komplex men också personlig då bokens berättare tillika författare träder fram.

Det här är en roman som jag tycker mycket om. När jag läser den funderar jag, dels precis som Carvalho på vad som verkligen hände och dels på vad som är fakta och fiktion. Men det är egentligen inte viktigt, jag läser med förtjusning oavsett hur det förhåller sig. Som ett pussel med små små bitar bredvid varandra försöker Carvalho få ihop berättelsen om Quain. Att författaren inte riktigt vet vad han ska komma fram till gör historien extra gåtfull. Vi kan aldrig komma innanför en annan människas hud, vi kanske inte ens kan komma innanför vår egen.

Det tog lång tid också för mig att fatta vad han menade med det, att fatta det verkligt hemska i hans ord: att han till skillnad från andra människor levde utanför sig själv. Han såg sig själv som en främling och när han reste försökte han bara återvända in i sig själv. Hans flykt var följden av hans misslyckande. På sätt och vis tog han livet av sig för att försvinna ur sitt synfält, för att sluta se sig själv.