Kvinnan i Jerusalem

Den enda som namnges i Abraham B. Yehoshuas roman Kvinnan i Jerusalem är just kvinnan som ingen vet något om. Hon omkommer i ett självmordsattentat och hamnar oidentifierad på bårhuset. Bredvid hennes kropp hittas en löneavi från ett bageri som leder till att en tidning anklagar bageriets ledning för att vara omänskliga då de inte har engagerat sig i kvinnans öde. Varför de inte agerat får sin förklaring och sätter dessutom igång en räcka av händelser. Bageriets HR-chef, en av de icke-namngivna, får i uppdrag att reda ut det hela, att ställa saker och ting till rätta, samt försöka få tidningen att avstå från att smutskasta företaget. Ett engagemang som närmar sig kärlek väcks hos HR-chefen som åtföljd av den lika engagerade journalisten m fl sänds ut att föra den invandrade kvinnan till sista vilan i hennes hemland.

Yehoshua skriver lätt och lättsamt, det finns något av pikareskroman över berättelsen; det är något med tonen, med anslaget även om termen inte är helt giltig som beskrivning. HR-chefen som vid sidan av den döda kvinnan är romanens huvudperson är något slags antihjälte. Han vill gott och för det mesta blir det bra men han är ändå en ganska komisk figur. Det är en figur som allt som oftast är lite efter händelserna han själv är en del av, där andra föregriper honom. Här tycker jag beskrivningen som görs i Boston Review, citerad i inlägg nedanför, där författaren jämförs med bl a Cervantes stämmer.

Under läsningen tänker jag på en helt annan roman, fast den egentligen är helt motsatt. I Yasmina Khadras bok Efter attentatet söker en man förklaringen till hur hans fru kunde bli en självmordsbombare. Här handlar det alltså om förövaren. Istället för att söka den okända för att förstå vem hon var handlar det i den romanen om att söka förstå den människa som stått en allra närmast. Men de brottas på något sätt med samma frågor de båda männen, vem är kvinnan, hur hamnade hon där hon är?

Kvinnan i Jerusalem tilltalar mig. Jag tycker om att berättelsen känns trovärdig, trots att saker som händer ibland känns absurda. Den inre skildringen av i första hand HR-chefen är bra gjord, hans engagemang blir starkt och äkta att ta del av. Även romanens upplägg, där vissa händelsr skildras ur de utomståendes ögon - det tydliggör hur omgivningen uppfattar det som händer och gör berättelsen lite rundare - fungerar bra. Turen till Mellanöstern har alltså varit riktigt angenäm denna gång.

Andra bokresenärer som läst Kvinnan i Jerusalem:

Bokmoster
Lyran
Cecber
Bokmania