Stefan Zweig - vid världens ände

Författaren Stefan Zweig var en riktig superstjärna på sin tid, han skrev artiklar, gav ut böcker som sålde i kopiösa mängder, höll föreläsningar runt om i världen och öppnade dörren för de massor som ville ha hans autograf eller ett utlånande om något eget trevande litterärt försök. De senaste åren har delar av hans verk givits ut på nytt i Sverige, däribland den självbiografiska Världen av igår som jag läste och greps starkt av under julen 2012. Boken är hans litterära testamente och en kärleksförklaring till och sorgesång över hans älskade Europa som gått förlorat genom världskrigen och Hitlers maktövertagande. Zweig levde den sista tiden av sitt liv i exil, den allra sista tiden i Brasilien där han och hans hustru valde att avsluta sina liv.

Den senaste veckan har jag återvänt till Zweig genom George Prochniks biografi Stefan Zweig vid världens ände. Biografi om en exil. Den utgår i mycket från Zweigs egna texter, såsom dagböcker, men även från brev och andras utsagor om honom och berättar tematiskt om hans vuxna liv. Ibland går Prochnik emot Zweig och ifrågasätter intentioner och åsikter eller lyfter fram sådant Zweig kanske väljer att inte berätta. Zweig levde i en ständig ambivalens mellan att å ena sidan vara utåtriktad med en längtan efter att stå i centrum, och å andra sidan ett beroende av ensamhet och tystnad. Han var en komplex person med en längtan till det sköna, som jag förstår att man fann intressant och fascinerande. 

Prochnik kommer själv från en familj som flytt nazismen och det bränner till extra mycket när hans familjeminnen möter Zweigs. De delar direkt eller indirekt erfarenheten av att vara invandrare, av att inte höra till. Av att förlora sin säkerhet och självförtroende, sin ställning och det naturliga i att uttrycka sig på sitt modersmål. Prochnik använder förutom ord också fotografier för att visa Zweig före och efter exilen, det är smärtsamt att se en karismatisk människa vissna. Zweig lider av ett stort utanförskap och upplever sig alienerad, särskilt i mötet med den amerikanska kulturen så olik den europeiska. Undrar vad han hade tänkt om oss idag när så mycket smält samman och vi blivit ett med amerikaniseringen? 

Andra världskrigets flyktingvåg hat ofta nämnts i debatt och nyhetsartiklar under hösten och här i texten finns de flyktingarna. Här berättar vittnen från ca 70 år tillbaka i tiden om upplevelser med ord som känns direkt överförbara till vår tid. Jag tror att boken, fastän den handlar om en människa i exil, skildrar exilens tillvaro på ett sätt som är allmängiltigt. Av detta verkar vi inte kunna lära.

"I Zürich, Prag, Amsterdam och Köpenhamn såg man de olyckliga sitta i dystra väntrum 'nervöst pratande eller försjunkna i tyst grubbel, i väntan på att kallas in till tjänstemannen, på det skräckfyllda förhöret, vars resultat skulle bli utvisning', skriver syskonen Mann. 

'Utvisning - men vart? Inget annat land tar emot de utstötta.'" 

Året var 1939. 

The Grand Budapest Hotel

Några dagar innan vi reste iväg till New York deltog Wes Anderson i ett publikt arrangemang på New York Public Library, det hade jag gärna bevistat för Anderson är en fascinerande filmskapare med ett alldeles speciellt filmspråk. Vi missade regissören men ikväll såg maken och jag hans nya film på bio i en fullsatt salong någonstans på Manhattan.

Jag har läst mig till att Anderson inspirerats av den österrikiska författaren Stefan Zweig, och eftersom jag läst och gillat mycket några böcker av honom så är min nyfikenhet på filmen stor. Och det är Zweigs klassiska sedan länge svunna Europa, innan krigets förödelse som Anderson skildrar dessutom i en luxuös alpmiljö som känns igen från Förvandlingens rus.

Historien som berättas är en återblick med det stora flotta hotellet, och dess excentriske concierge Gustave H (Ralph Fiennes) i centrum. Det är en riktigt härlig roll han fått att leka med, Fiennes! Och han är uppbackad av främst Tony Revolori i rollen som den unge Zero, vars figur är den som återger historien många år efter händelserna ägde rum. Filmen rymmer det mesta - förtroenden, flirt, flykt, förälskelse, fruktan... Det är hejdlöst äventyr och grymt allvar.

Anderson har fyllt sin film med en stor mängd kända ansikten och de ser ut att trivas där, trivas med de roller de fått om än inte alltid så stora. En del känns direkt igen, andra är minst sagt välsminkade. Alla är som i hans filmer helt naturliga i sina ibland udda roller.

Andersons filmer är egensinniga skapelser, det är som har han en alldeles speciell blick för omvärlden, för miljöer och människor. Jag tillhör de som tycker väldigt mycket om hans blick på världen, gillar hans hela estetik. Här ser han med en konstnärs kärleksfulla ögon på det Europa som en gång var och ger det för en stund nytt liv.

Zweig om Joyce

"Bruksanvisning: man söker sig först ett fast underlag för att inte under läsningen ständigt behöva hålla denna mammutroman i handen, ty volymen omfattar nästan 1.500 sidor och är tung som bly. Sedan fattar man försiktigt mellan fingret och långfingret de bilagda prospekten över "Århundradets största prosaverk" och "Vår tids Homeros", river sönder dessa braskande, överdrivna reklamlappar och kastar dem i papperskorgen för att inte på förhand uppfyllas av fantastiska förväntningar eller retas till motsägelser. Därefter sätter man sig i en länstol (ty det kommer att ta lång tid) och bemannar sig med allt sitt tålamod och all sin rättvisa (ty man kommer också att bli arg), och så börjar man."

Han får det att låta ganska enkelt, Stefan Zweig, i sina "Reflexioner till Joyces Ulysseus" delgivna 1928 och återfunna i Möten med människor böcker och städer (1940). De båda författarna mötte varandra, det kommer jag ihåg från Världen av igår. Själv är jag inte redo än att ta plats i läsfåtöljen men boken står där i hyllan i sin turkosa klädnad. I färskt minne Bokmanias läsning under förra året.

Zweig fortsätter med att beskriva sin läsupplevelse: "Man skriker av förtjusning, man rasar av förbittring, man tröttnar och känner sig piskas vaken igen."

Känn lockelsen!

Läst 2013

Post Office av Charles Bukowski
Vattnet i mars av Mikael Fant
Min första kärlek av Ivan Turgenjev
Hjärtat jagar allena av Carson McCullers
Någon vakar i natten av Ann Patchett
En jul i Paris av Somerset Maugham
Kärlek vänskap hat av Alice Munro
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
Vänner emellan av Amos Oz
Komma och gå av Taiye Selasi
Lola uppochner av Monika Fagerholm
Oraklet av Margaret Atwood
Stendagböckerna av Carol Shields
Öppen stad av Teju Cole
Hägring 38 av Kjell Westö
Fyrsten av Henrik Langeland
Wonderboy av Henrik Langeland
Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson
Vinterkriget av Philip Teir
Dagarna med farmor av Frédérique Deghelt
Liknelseboken av P O Enquist
1913 århundradets sommar av Florian Illies
Normans område av Jan Kjaerstad
Genanse og verdighet av Dag Solstad
Fallvatten av Mikael Niemi
Kvinnan som gick till sängs i ett år av Sue Townsend
Gå, eller kunsten å leve et vilt og poetisk liv av Tomas Espedal
Kungen av Europa av Jan Kjaerstad
Änglar blåser hårt av Sture Dahlström
Gentlemen, Gangsters av Klas Östergren
Glädjens hus av Edith Wharton
Den första hustrun av Jean Rhys
Tidens mörka rygg av Javier Marias
Åren i Paris av Paula McLain
NW av Zadie Smith
Katharina Blums förlorade heder; Eller: Hur våld kan uppstå och vart det kan leda av Heinrich Böll
En man utan samvete av Patricia Highsmith
Schack av Stefan Zweig
Något av ett leende av Francoise Sagan
Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn
Syndare i sommarsol av Sigurd Hoel
Cold Spring Harbor av Richard Yates
Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn
Fvonk av Erlend Loe
En irländsk dagbok av Markus Feldenkirchen
Förälskelser av Javier Marías
Var blev du av Bernadette av Maria Semple
Familjen Walsh A-Ö av Marian Keyes
Flickan i Clèves av Marie Darrieussecq
Dubbelgångaren av José Saramago
K.J. av Carina Burman
Försmådd av Hans Gunnarsson
Ensam i Berlin av Hans Fallada
Hemligheten på Mercy Close av Marian Keyes
Middagen av Herman Koch
Ny finsk grammatik av Diego Marani
Saknade av Merethe Lindström
En lycksökares historia av Richard Mason
En liten hjälte av Dostojevskij
Regnspiran och Bära mistel av Sara Lidman
Att leva av Yu Hua
Slakthus 5 av Kurt Vonnegut
Alla ger sig av av Wendy Guerra
En naiv och sentimental prosaist av Orhan Pamuk
Samarbete med fluga av Lydia Davis
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Sällsamma stjärnor stirrar mot jorden av Emine Sevgi Özdamar
En man utan land av Kurt Vonnegut
Skuggland av Jonas Brun
Uppdrag Sweet Tooth av Ian McEwan

72 böcker, 41 skrivna av män, 31 av kvinnor

Tecknade romaner
MAUS av Art Spiegelman
Livet är en fest av Daniel Ahlgren
Berlin x 2 av Jason Lutes
Kiki från Montparnasse av Catel & Bocquet
Husfrid av Alison Bechdel
Hetero i Hägersten av Sofia Olsson
Fucking SOFO av Lena Ackebo
Den mörka sidan I

Läsårskrönika 2012

Det är dags att se tillbaka på året som gått - och jag minns månader fulla av intensiva, engagerande, berusande läsupplevelser- och händelser som glatt mitt läsarhjärta. Jag hoppas att 2013 blir minst lika litterärt omtumlande.

Gott nytt år! 

Januari: Efter att jag läst ut Anna Karenina gav jag mig in i teaterns värld och studerade teaterhistoria i månaderna tre.

Februari: På Litteraturhuset i Oslo började jag läsa nyinköpta Mnem av Simon Stranger. Det blev ännu ett möte med en fantastisk  norsk berättare.

Mars: Jag hörde Aris Fioretos prata på mitt bibliotek och till min stora glädje fanns hans nya Halva solen att låna.

April: Påskläsningen tog slut innan vi landat i Nice, för så bra var August Strindbergs En dåres försvarstal. Det var den första bok jag läste i Ord och inga visors fina Strindbergsutmaning. Med facit i hand kan jag konstatera att det också blev den enda boken jag läste.

Maj: En levande legend besökte Högskolan i Gävle och jag var där och lyssnade. Nawal El Saadawi, årets Stig Dagerman-pristagare.

Juni: Jag läste tyskt inför sommarens Berlinresa.

Juli: Jag blev helt förförd av Jan Kjaerstads trilogi om tv-mannen Jonas Wergeland och läste i ett svep Förföraren, Erövraren och Upptäckaren.

Augusti: Under sensommaren jazzade jag igenom Axel Jensens Line, Truman Capotes Summer Crossing och kvällsmyste med mr Ripley.

September: På tåget hem från Bokmässan (där jag fick förmånen att träffa flera bokvänner!), efter att vi packat ihop Gävleborgs monter, började jag läsa en bok av en litteraturvärldens grand old lady, Diana Athill. 

Oktober: Jag packade väskan med Knausgårds 5:a och åkte till Alfta på Bokspaning. Där hade Feelgoodbibliotekarien m fl dukat upp inte bara lästips och bokinspiration utan också massor av god mat - allt i trevligt sällskap.

November: Bloggen firade fem år, jag läste Helle Helle för tredje gången och Stefan Zweig i sicilianskt solsken.

December: Karl Ove Knausgård gästade Kulturhuset i Stockholm och jag var på plats tillsammans med ett par bokvänner. Och så avslutade jag året med Stefan Zweigs mycket starka berättelse om sitt liv - och om europeiskt liv - Världen av igår. 

En julläsning jag aldrig kommer att glömma

Min julläsning visade sig vara något av det starkaste och viktigaste jag läst i år. När Stefan Zweig (1881-1942) mellan åren 1939-41 samlar sina minnen i Världen av igår har han efter nazisternas maktövertagande tvingats lämna sitt älskade Europa, och att se sin dröm om en förening av europeisk kultur bokstavligen gå upp i rök. Istället för den eftersträvade friheten har hans liv avgränsats och strypts, hans böcker blivit förbjudna och banden till vännerna har klippts av. Han har lämnat allt, och tar efter bokens fullbordan sitt liv tillsammans med sin hustru.

Det är inte svårt att förstå eller ta till sig den djupa förfäran som uppstår när författaren tvingas se detta högt ärade Europa falla inte bara en, utan ofattbart nog två gånger. Hans förord är blixtrande, han gör upp med det han lämnat och med den samtida brutaliteten - "Aldrig - jag noterar inte det här med stolthet, utan med skam - har en generation från en sådan andlig höjd sjunkit så moraliskt djup som vår." Ändå är huvudtexten skriven med lätt hand, det är på samma gång en hyllning till det Europa som en gång var, som det är en sorgesång.

Som berättare framstår Zweig som personlig och anspråkslös, det är en ödmjuk och kärleksfull människa som minns. Han öppnar med sitt verk upp för ett intellektuellt tankeutbyte och delar frikostigt med sig av tankar kring sitt och andras skrivande, berättar om resor han gjort, om människor han mött och känt (Rilke, Freud, Mann m fl), och problematiserar sin och andra intellektuellas oförmåga att ana vad som komma skulle. Han startar sin berättelse i barndomen, fortsätter mot sin kulturellt nördiga ungdom och in i vuxenheten. Han låter hela tiden de stora linjerna samsas med de personliga, låter de stora sammanhangen lysa igenom de individuella.

Författaren vänder sig genom sitt tilltal sin samtida läsare, till 40-tals människan. Men texten talar över tid och rum, och det den berättar har bäring och betydelse här och nu. Och trots att Zweig mot slutet av sin bok skriver "Liksom i allt väsentligt i livet lär man sig ingenting av andras erfarenheter, utan endast av sitt eget öde." så inbillar jag mig att jag går lite klokare, med lite mer insikt, från läsningen av hans bok.

Zweig var under höjdpunkten av sin karriär en (mot sin vilja) mycket berömd, eftertraktad och mycket läst författare och skribent som rörde sig inom flera genrer. Hans böcker fanns att läsa på svenska och på många andra språk. Redan 1942 gavs Världen av igår ut i Sverige. Jag tänker mycket på Eyvind Johnsons Krilon-trilogi när jag läser, även den berättade, med stor närhet i tiden, för de svenska läsarna om vad som pågick inte långt härifrån. Kan de ha mötts, Zweig och Johnson?

Det känns fint att vi är flera bara inom kretsen litteraturbloggare som läser Zweig just nu, eller som tidigare delat med sig av sina läsningar. Och att Ersatz genom att återutge Världen av igår  i fin formgivning låter Zweig möta en ny publik är en stor kulturgärning. Jag lämnar motvilligt tillbaka biblioteksboken, men önskar den många fler läsare.

Lästa romaner av Stefan Zweig:
Hjärtas oro
Förvandlingens rus

Andra litteraturbloggare som skrivit om verk av Zweig: Ingrids boktankar, Kulturdelen, Janivarberg, Kafka & kannibalerna

Jakten på ett lyckligt liv

Wien är världens bästa stad att leva i, med världens bästa livskvalitet! Det enligt en undersökning som DN berättar om idag. Det gäller dagens Wien. Men det Wien som figurerar i Stefan Zweigs postumt utgivna roman Förvandlingens rus är något annat. Staden och Österrike i stort är starkt präglade av första världskriget och händelser som föregick det. Människor har förlorat pengar, familjemedlemmar, trygghet och värdighet. 

Stefan Zweig (1881-1942)

För bokens huvudperson Christine har det inneburit att hon tillsammans med sin mamma fått lämna en lugn fin tillvaro för att leva och arbeta i en avsides belägen by. Här sliter hon för att få pengar till mat och hyra på postkontoret samtidigt som hon ser sina bästa ungdomsår passera. Nu är hon 28 år och modern är sjuk. Så anländer ett brev. Och det är inte adresserat till någon annan än till Christine och hennes mor. En moster har anlänt från Amerika! Och vill träffa sin syster. Men det är Christine som åker till bergsbyn och det lyxiga hotellet. Det är hon som först bortkommen och tafatt möter moster och morbror och hon som sedan genomgår en extreme makeover och blir ställets mest intressanta unga kvinna.

Men hur länge kan en sådan förvandling hålla i sig? Tillräckligt länge för att få smak för det goda i livet i alla fall. Och som hon njuter Christine! Äter och dricker och pratar och dansar. Men ursprunget kommer ikapp henne, att ömsa skinn var inte möjligt. Därför hem igen, till en tillvaro som är mer än lovligt ledsam. Är det så här det ska vara? Har inte Christine lika stor rätt som någon annan att leva gott och att ta för sig av livet?


Jag vet inte varför jag blivit så förtjust i Zweigs romaner, Hjärtats oro och den här nyss lästa. Kanske är det den psykologiska trovärdigheten jag gillar? Jag är förtjust i hur författaren låter personerna i böckerna resonera med sig själva, med andra. Att de är runda, djupa figurer, utan att alltid vara fasta punkter för sig själva. Historierna i sig är dock inte avancerade - men de bygger på svåra dilemman och känslor som går att relatera till och engagera sig i. Det är filosofiska, allmänsmänskliga spörsmål. Det första ord jag tänker på när jag ska beskriva det jag läst är egentligen "klassiskt", att det är "klassisk" litteratur skriven för evig tid, med ett språk som talar över tid och rum. Att Zweig verkar vara mest känd för sina noveller vittnar om att här finns många fler läsupplevelser att hämta. Så jag kommer att läsa mer av författaren från världens bästa stad.

Hjärtats oro & Mina priser - läsning på resa

Förtom maken hängde två österrikare med till Sicilien - Stefan Zweig och Thomas Bernhard. Litterärt sett tror jag de båda är säkra kort, men osäkra ändå för mig som inte läst någon av dem tidigare.

Ett tag har jag tittat lite längtande på nyutgåvan av Stedan Zweigs (1881-1942) Världen av i går men det var inte den jag packade i handbagaget utan romanen Hjärtats oro (1938). I romanen vrids och vänds på medlidandet och vad det kan göra med en människa - både med den som tar emot det och med den som av en eller annan anledning hyser det. En man berättar sin historia för en lyssnare. Han var en gång den unge löjtnanten Anton Hofmiller, som på slottet i närheten av platsen för hans militärtjänst, möter Edith von Kekflava. Tiden är strax före första världskrigets början och i romanen ges en liten uppvisning av middagar, militärliv och socialt umgänge, men mestadels är läsaren tillsammans med Anton på slottet där han blir en trogen gäst. Och han är verkligt välkommen som en frisk ung fläkt, som ingjuter mod och hopp i huset vilket präglas av Ediths lama ben. Hon har dragit sig undan världen, sitter skör och skäms över sin oförmåga att röra sig. Hofmiller ömkar henne, hennes tillstånd väcker hans medlidande. Edith vill dock något annat. Vad den lite naive Anton länge inte ser är att hon är en passionerat förälskad ung kvinna. Men steget från medlidande till kärlek är långt, och hennes heta känslor blir svåra för Anton att hantera. Snarare blir de något han vill fly ifrån. Men hårt har han bundits till Edith och slottet - hårdare än han först kunnat ana. Snart är Anton insnärjd i ord och handlingar, i lögner och förväntningar och löften.

Romanen säger mycket om den tidens syn funktionsnedsättning - en ung kvinna som Edith var i princip "körd" på äktenskapsmarknaden och hade överhuvudtaget mycket lite att hämta av livet. Författaren låter henne inte bara vara ett litet offer, utan hon får ta ton och säga ifrån, sätta ord på känslan av att bara bli sedd genom medlidandets ögon. Ändå, jag läser famlande. Vari ligger författarens sympati? Hos Hofmiller eller hos Edith? Eller kanske lite grann hos båda? Båda blir bundna till varandra, båda skäms för respektive känslor, båda slåss med sig själva och mot varandra och den ryktesspridande omgivningen. Hur långt är Hofmiller beredd att gå, hur långt Edith?

Hjärtats oro är en kanske lite bortglömd klassiker som genom att sätta medlidandet under lupp ställer frågor som kan gälla även i vår egen tid. Men den fungerar bra som "nöjesläsning" också under några lata dagar.

Thomas Bernhard (1931-1989) är också en sådan där författare jag tänkt läsa någon gång och det blev visst nu. Först ut är en bok som, så vitt jag förstår, skiljer sig från hans andra verk. Den är vass, cynisk - och rolig. Mina priser heter den och gavs ut på tyska 2009, 20 år efter författarens död. I den lilla utgåvan berättas om de litterära priser som Bernhard mottog mellan 1964 och 1976. Han berättar rättframt om pinsamma, ibland rent dråpliga, prisutdelningar under fåniga ceremonier, om varför han tagit emot respektive pris (för behovet av pengar!), om vad han gjort/köpt efteråt.

Som bilagor finns några av de tal författaren hållit i samband med mottagandet av priserna. Där är stilen en annan; abstraherande, filosofisk. Han säger sig inte vara någon talare, och när han talar kan de mest oväntade saker hända. Det är en skandalomsusad författare som berättar, som inte drar sig för att säga sin mening om den kulturella parnassen. Liksom Knausgård blottar också Bernhard en del av sin osäkerhet som författare, om det plågsamma i se sig själv i tidningen. Det är en etablerad författare som inte skräder på orden när han slår ur något slags underläge (eller nog för honom överläga). För egot mår nog ändå hyfsat bra hos denne lite excentriska författare som inte går i någons ledband, det är i alla fall det intryck jag får när jag läser de bitska, uppsluppna berättelserna.

Jag hälsar på hos ett par av mina bokvänner och läser vad Ingrids boktankar har skrivit om annat av Zweig, likaså tittar jag in hos JennyB/Kulturdelen. Ingrids boktankar har också läst och skrivit om både Mina priser och om annat av Bernhard.

Läst 2012

Världen av igår av Stefan Zweig
Damernas paradis av Émile Zola
Ön av Lotta Lundberg
Dager i stillhetens historie av Merethe Lindström
Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri
Förvandlingens rus av Stefan Zweig
Lantliga scener av Amos Oz
Den förtrogne av Hélène Grémillon
Mina priser av Thomas Bernhard
Hjärtats oro av Stefan Zweig
Detta borde skrivas i presens av Helle Helle
Min kamp 3 av Karl Ove Knausgård
En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru
Min kamp 5 av Karl Ove Knausgård
En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides
Någonstans vid vägens slut av Diana Athill
Vända blad av Julie Jézéquel
Kvinnor av Steinar Bragi
Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal
Stål av Sylvia Avallone
När natten faller av Michael Cunningham
Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell
Känslan av ett slut av Julian Barnes
Artighetsreglerna av Amor Towles
Line av Axel Jensen
Sommaren utan män av Siri Hustvedt
Pojkår av J M Coetzee
Sunset Park av Paul Auster
Summer Crossing av Truman Capote
Juliet, naked av Nick Hornby
En man med många talanger av Patricia Highsmith
Little Bee av Chris Cleave
De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia
Den sista cigaretten av Klas Östergren
Förföraren, Erövraren, Upptäckaren av Jan Kjaerstad
Min kamp 4 av Karl Ove Knausgård
Huliganerna kommer på besök av Jennifer Egan
Sju år av Peter Stamm
Ryssdisco av Vladimir Kaminer
Himmel under Berlin av Jaroslav Rudis
Innan jag brinner av Gaute Heisvoll
Agaat av Marlene van Niekerk
Paradisträdgården av Amy Waldman
Liberty av Jakob Ejersbo
Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson
Tyra Lundgren av Marika Bogren
I köket av Monica Ali
En dåres försvarstal av August Strindberg
Shakespeare and Company av Sylvia Beach
Besatta av Elif Batuman
Mrs Dalloway av Virginia Woolf
Halva solen av Aris Fioretos
Ingenstans i min fars hus av Assia Djebar 
Clara Schumann och hennes tre män av Tin Andersén Axell 
Ragtime av E L Doctorow
Mnem av Simon Stranger
Kartan och landskapet av Michel Houellebecq 
Anna Karenina av Leo Tolstoj
Babettes gästabud, Stormar av Karen Blixen
Leoparden av Giuseppe Tomasi Di Lampedusa

62 böcker, 41 skrivna av män, 21 av kvinnor