Året startar med en klassiker

Balen fortsatte ännu länge och klockan blev sex på morgonen. Alla var dödströtta och skulle velat ligga i sina sängar för minst tre timmar sedan. Men att gå tidigt hem, hade varit detsamma som att basuna ut att festen inte varit lyckad och förolämpa värdparet som hade gjort sig så mycket möda, stackare.

Det är i november 1862 och prins Fabrizio har under flera timmar, tillsammans med delar av sin familj, bevistat en av Palermos otaliga baler. Med på balen är även systersonen Tancredi som inför omvärldens granskande ögon presenterat sin blivande hustru, den sköna, Angelica. Livet leker just nu för de unga tu som tidigare jagat varandra i alla dolda rum och glömda korridorer i prins Fabrizios sommarhus.

Detta var den bästa tiden i Trancedis och Angelicas liv - två liv som sedermera skulle gå i sär och bli så syndfulla mot en oundviklig bakgrund av smärta.

Romanen som jag ägnat en del av årets första dag åt att avsluta är den italienska klassikern och släkthistorien Leoparden skriven av hertigen Giuseppe Tomasi Di Lampedusa. Boken utgavs 1959 ett par år efter hans död och har sedan dess mött ständigt nya läsare. Det tog en stund innan jag letat mig in i historien men när jag väl gjort det var jag fast. Det är en roande och levande skildring av en period i Italiens historia, sedd ur en släkts - eller rättare sagt en prins - perspektiv.

Författaren skildrar tiden för enandet av Italien, vilket naturligt innebar en stor omdaning av samhället och stridigheter i både ord och handling. Den sicilianske prins Fabrizio tvingas att både ge plats åt de unga, och att lämna rum åt andra samhällsklasser än den egna. Maktlös men inte utan förståelse ser prinsen förändringarna och sin egen klass undergång. Vid sidan av det politiska spelet pågår livet, svallar kärleken och upprörs bedragna hjärtan. Berättarrösten är mångtydig - analytisk, insiktsfull, spetsig och desillusionerad - på samma sätt som prins Fabrizio.

Detta var en bra avslutning på det gångna året och en bra start på det nya. Biblioteksbokens kondition oroar mig dock något, tänk om den inte håller för så många fler läsare? Hoppas Leoparden får släppas lös till nya läsare, i ny kostym. På 60-talet blev boken film, undrar om den går att få tag i?