Det liknar ett liv

Varken läs- eller skrivlust saknas - däremot lusten att efter en dag på jobbet återigen starta datorn, vila ögonen mot skärmen. Men idag är jag ledig, och har en längtan efter att dela med mig av de tre senaste läsupplevelserna.

En höstplan var att delta i bokcirkeln Nina Frid inviterat till på Bokcirklar.se och som handlar om P O Enquists Liknelseboken därför blev jag så klart glad när det nu äntligen blev min tur att låna hem den. Med bokcirklandet har det hittills gått "sådär" för min del.

Liknelseboken är en text jag kretsar kring som en fågel, försökt att på avstånd se vägar och mönster, se de olika öppningarna, ingångarna. Kanske är den en kärleksroman så som undertiteln lyder. Även om känslan av att den är ett, om inte avslut, så bokslut är större. Lite som Torgny Lindgrens Minnen. Det är också ljuvligt få vistas i det POEtiska västerbottniska språket, bland bokahopar.

Händelser i ungdomen förs vidare i livet, i minnet, och in i fiktionen. Liv och dikt så nära varandra. Möten gör avtryck, kanske djupare än vad berättaren själv först förstått. Omtalat är älskogsscenen i ungdomen men boken rymmer ju så mycket mer. Här finns glidningarna mellan det som var och det som kanske var, här finns de bortrivna sidorna i den nästan uppbrunna anteckningsboken som är nästan mer intressanta än de sidor som faktiskt finns där. Vad var det som hände? Vad hade kunnat ske? Vem var? Jag tycker så mycket om osäkerheten, att inte helt och hållet veta - att själv få fylla i och tolka. Det finns inga rätta svar på ett liv, men det finns bilder, liknelser som berättar.

Nu vill jag snart läsa mer av Enquist. T ex Kapten Nemos bibliotek.